Slokande flaggstång nu på Sergels torg – ska svensken fortsätta att inte bry sig?

Konstverket "Du gamla, du fria" av Mattias Norström ställs nu ut mitt i Stockholm, på Sergels torg. Den slokande flaggstången är på sätt och vis passande.

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

När den slokande flaggstången ställdes ut i Göteborg konstaterade Björn Björkqvist att verket i sig är ett angrepp på Sverige och från installationens sida på Facebook förklarades kontexten:

“DU GAMLA, DU FRIA ställer frågor kring nationellt identitetsskapande. Flaggan som den starkaste symbolen för landsgränsen; för det som är innanför och det som är utanför, har sloknat. Den är bruten, uppgiven och sorgmodig.

“Vi lever åter i en tid med ökad fascism, patriotism och högerpopulism. Är idén om nationalstaten det bästa sättet att organisera vårt samhälle nu och i framtiden? Hur kan landsgränsen förstås i relation till ett globalt kapitalistiskt system där den nationella politiken får allt svårare att handla? Vem är innanför och vem står som konsekvens utanför? Som svenskfödd och vit man ställer Norström frågor om sitt eget ansvar och identitet.”

Nu står åbäket i Stockholm, ett hundratal meter från platsen där flera människor miste livet i ett muslimskt terrordåd för inte så länge sedan. Det säger en hel del om Sverige av idag… om svenskarna och etablissemanget.

Men jag ska försöka att betrakta det hela från ett annat perspektiv och låt mig ta som utgångspunkt konstnärens kommentar efter att verket upprörde svenskar förra gången (för det gjorde det). En dam citerades av Göteborgs-Posten:

“Jag skälvde och grät när jag såg hur de hade skändat flaggan. Fruktansvärt. Jag vill inte gå förbi med mina barnbarn där längre, hur ska jag kunna förklara detta för dem?”

Norström svarade DT om verket skändande flaggan:

– Nej, jag tycker snarare att det är en hyllning, sällan har väl flaggan fått så mycket uppmärksamhet. Och jag tycker att det finns hopp i verket, när det fläktar kan man se hur flaggan kämpar och försöker resa sig.

Man kan se det så, som en symbol för ett Sverige av idag; impotent, kraftlöst och påväg att falla. Konstverket är sinnebilden av det Sverige som under årtioenden tyngts ned av förräderi från de vanliga skyldiga i sammanhanget, politiker, media och etablissemangets olika företrädare.

Den vissna flaggstången är faktiskt en av de bättre uttrycken för Sverige idag… och för svenskarna. Inte alla svenskar så klart, men för alla svenskar som kröker rygg och hittar på ändlösa ursäkter för att inte ta ansvar. Man kan säga att verket är en homage till dem och dessa har ingen rätt att ta illa upp av det.

Visst kan man välja att tolka det som jag gör ovan och som konstnären själv säger; att den “försöker resa sig”. Men det blir litet för mycket önskedröm av det hela. Sanningen är ju den att verket i allt väsentligt är att hån, eller som Björkqvist skriver, ett angrepp på Sverige:

“Även om installationen vore en protest mot Sveriges sönderfall så vore det ett högst olämpligt uttryckssätt. Vår flagga är symbolen för vårt folk. Flaggan är en gammal motståndssymbol som uppstod under våra otaliga strider mot danskarna. Flaggans symboliserar allt svenskt blod som spillts för vår frihet. Flaggan symboliserar alla svenskar som strävsamt arbetar idag för att få vardagen att gå ihop. Flaggan symboliserar kommande generationer av svenskar som på grund av dagens politik inte kommer att få det så lätt.”

Att kulturetablissemanget vågar skända flaggan öppet hamnar på vårt minuskonto, tyvärr. Att inte en rasande folkmassa helt sonika river ned eländet visar på den kraftlöshet – den apati – som dväljs i folksjälen. Dylikt hade inte accepteras förr, det kan vi vara på det klara med. Nog är det många som reagerar som kvinnan som citeras i texten ovan. Men avskyn för det uppenbara hånet mot vårt land och folk omsätts inte i handling.

Jag funderar också vad utlänningarna tänker som ser detta; turister på besök eller marockanska gatubarn? De förstnämnda funderar nog hur det står till och de sistnämna kan ju bara konstatera att svensken är en ryggradslös krake som inte förtjänar någon respekt – och de slår huvudet på spiken. Ingen kommer ha respekt för oss så länge vi inte ens respekterar vårt fosterland och vår flagga.

Vi har en lång väg kvar att vandra innan de svenskfientliga inte längre känner sig trygga med att trampa på det svenska i offentligheten. Men vi är på väg dit. Kanske kommer ett sådant uppenbart ringaktande av Sverige och svenskarna – som sagt, bara meter från terrordådet som tog fem människors liv – att hälla bensin på elden.

Jag hoppas det…

Om skribenten

Magnus Söderman

Magnus Söderman

En etnisk svensk man som befinner sig mitt i livet; opinionsbildare, författare och radiopratare på Motgift.

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp