Artikel Kultur

Bokbrännarna i Botkyrka – vi vet vart det slutar

Magnus Söderman skriver om "bokbränningar" i dagens värld och tittar närmre på vilka som ligger bakom dem.

Om det är något som etsat fast sig i mitt minne från skoltiden så är det vissa fraser som hamrades in metodiskt och så ofta tillfälle gavs. Allt som oftast handlade det om värderingar som ingick i vår ”demokratiska uppfostran” och mer ofta än sällan återkopplades det till grymheter som skall ha begåtts av ”högerextremister” under tidigt 1900-tal.

Sällan, om någonsin, kritiserades vänstern. Faktum är att jag inte kan minnas en enda gång som kommunistiska regimer kritiserades, vilket säkert, delvis, berodde på det faktum att svensk lärare åkte skytteltrafik till DDR.

Något jag minns är citatet från pastorn Martin Niemöller:

”När nazisterna hämtade kommunisterna,
teg jag;
jag var ju ingen kommunist.

”När de spärrade in socialdemokraterna,
teg jag;
jag var ju ingen socialdemokrat.

”När de hämtade de fackliga,
lät jag bli att protestera;
jag var ju inte med i facket.

”När de hämtade mig,
fanns det ingen kvar som kunde protestera.”

Det finns en sanning i dessa ord som jag tagit till mig och delvis formade orden mig till den rebellnatur jag är. Att jag sedan blev nationell och applicerade dessa ord på vår strävan kanske de inte räknade med. Men så är det och principen som Niemöller lyfter fram är riktig. Vi måste tala ut mot övertramp och övergrepp även om de inte drabbar oss själva!

Ett annat citat jag minns är från Heinrich Heine:

”Där man bränner böcker bränner man till slut även människor”.

Citatet har sedan fått överförd betydelse som ett försvar för det fria ordet och riskerna med att censurera och förbjuda böcker (eller tidningar etc.). Åter igen har jag tagit grundprincipen och vänt det mot den makt som vi lider under.

Vet du att det är fler böcker förbjudna i dagens Tyskland än det var under den nationalsocialistiska eran? Så är det. Fundera över det en stund.

Också i Sverige ”bränns” det böcker i överförd betydelse. Senast ut är Botkyrka kommun som gallrar ut böcker av ideologiska orsaker. De plockas ner från hyllorna och skickas till återvinningen på äktsvenskt miljömedvetet manér.

Bland annat har man ”bränt” somliga utgåvor av Astrid Lindgrens barnböcker. Biblioteket förklarar:

”Biblioteken i Botkyrka kommun har gallrat vissa utgåvor av Astrid Lindgrens ’Pippi i Söderhavet’ där det förekommer föråldrade uttryck som kan uppfattas som rasistiska…”

Jag upphör aldrig att förvånas över att det jag lärde mig som liten grabb, när jag skulle bli en god demokrat, snarare passar in på just den demokrati som jag lever i. Jag umgås och samtalar frekvent med personer som identifierar sig om ”nationalsocialister”, ”fascister”, ”nationalister” och så vidare… ”högerextremister” således.

En sak är säker. Det är sällan jag hos dessa hör rop efter förbud eller inskränkningar av de grundläggande nordiska hävdvunna rättigheterna om yttrande-, mötes-, demonstrations- eller föreningsfrihet.

Det är demokraterna som vill förbjuda, bränna och tysta och jag undrar om det kanske inte alltid har varit så.

Annonser
Etiketter

Om skribenten

Magnus Söderman

Magnus Söderman

En etnisk svensk man som befinner sig mitt i livet; opinionsbildare, författare och radiopratare på Motgift.

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Skaffa tröjan!

Besök Det fria Sverige för fler sjyssta kläder och accessoarer

Senaste filmklipp