Batikhäxorna får betalt i skattepengar såväl som i natura

Arbogakvinnan Johanna Möller med sina "flyktingbarn".
"Batikhäxa" definieras på Wiktionary som: ”(slang, nedsättande) oattraktiv äldre kvinna som är politiskt engagerad, feminist och har väldigt politiskt korrekta åsikter”. Nu kan ”slampa” läggas till definitionen, eller kanske ”sexuell predator” om man vill.

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

Det går nämligen vilt till på de skattefinansierade HVB-hemmen när batkihäxor får sina sexuella lustar tillfredsställda av ”ensamkommande flyktingbarn”. Detta är egentligen ingen nyhet utan det har varit allmänt känt (precis som att nuckor, som ingen med självrespekt vill ta i med tång, reser till Afrika för att utnyttja svarta unga män – och låta sig utnyttjas därtill).

I och med utredningen och åtalet mot den så kallade Arbogakvinnan har sökarljuset fallit på de medelålders kvinnor som ser till att få dubbelt betalt för sin ”godhet” – skattepengar fyller kontot för hemmen de driver och annat fyller dem själva när betalning i natura utkrävs.

Det är inte jag som hittar på detta. Ett erkännande finner vi på Martin Schibbyes webbplats Blankspot där en batikhäxa berättar om hur hennes godhet driver henne till att ta med sitt ”ensamkommande flyktingbarn” till sänghalmen:

“Nu funkar inte soffan längre, han får följa med till min säng. Jag textar en vän, hjälp – jag måste ta honom i min säng! Får svar: Det gör vi allihopa, ta det lugnt. Det är så, ge honom närhet, det är det du kan göra”.

Självfallet handlar det inte om hennes egna begär, inte alls. Det handlar om att trösta. Hon förklarar:

”Jag ger honom närhet, det vill säga han håller mig i ett skruvstäd, så hårt att det gör ont. Hans ångest går över i varenda muskel och nerv i min kropp. Jag får sensorisk information som gör att mitt system kollapsar, jag får ljud och ord, och brist av ord, som gör att mitt psyke blir totalt överlastat. Jag får panik, hur ska jag som inte har några kunskaper om trauma och psykvård kunna ansvara för att han överlever denna natt?”

På ett HVB hem i Åmål väljer batikslamporna ett annat tillvägagångssätt, det berättar SVT Nyheter Väst om:

”Det är en kväll i Åmål. I en lägenhet i staden dricks det en hel del alkohol. Det kräks, det dansas, och till och med ett bord går sönder. I lägenheten finns då bland annat en minderårig ungdom som bor på ett HVB-hem i kommunen. Och så flera ur personalen på HVB-hemmet.”

En film som ackompanjerar artikeln visar hur en (mycket god kvinna) ger ett av ”barnen” en så kallad lapdance.

Det är tyst från feministerna. Jag undrar vilken reaktion det blivit om det framkom uppgifter om att män betett sig likadant… om en manlig föreståndare för ett HVB berättar om hur han lotsar flyktingflickan till sängen och hur hans manliga kollega säger: ”Det gör vi allihopa, ta det lugnt”. Vilket ramaskri det blivit. Men inte nu eftersom vi som samhälle har satt kvinnor på en piedestal där de inte hör hemma, inte som kollektiv i vart fall.

Ann Heberlein skriver på Ledarsidorna under rubriken Vilka övergrepp sker på de “ensamkommande”? Har vi lärt något? om detta fenomen utifrån berättelsen på Blankspot:

”Vad är det egentligen som beskrivs i texten? Det är inget annat än en beskrivning av hur en vuxen person – sannolikt en kvinna – tar en sårbar, traumatiserad pojke alternativt ung man till sin säng för att ‘ge honom närhet’. Det är en isande beskrivning av hur en vuxen kvinna utnyttjar en ung man, en pojke, som befinner sig i stark beroendeställning till henne. Enligt textens beskrivning är den utnyttjade pojken ett ensamt barn i ett främmande land, skadad av svåra upplevelser från sitt hemland och flykten hit. Det är ett skolboksexempel på hur förövare som föredrar unga offer arbetar: Hon söker upp sårbara, ensamma barn, knyter dem till sig och närmar sig dem långsamt, bryter ner barnets motstånd och fysiska integritet, visar omsorg, gör sig viktig i barnets liv – så viktig att barnet inte vågar protestera eller göra motstånd, skaffar sig en position i hans liv som gör att han måste tillfredsställa hennes krav.”

Hon har rätt i sak även om jag faktiskt inte tror att ”flyktingbarnet” lider nämnvärt. Det är inget barn utan en lycksökare som tagit sig till Sverige. Väl här får han inte bara mat och husrum serverat på ett silverfat, han får också ligga – kanske inte med det bästa exemplaret, men tro mig, någon skada lider han inte!

Men rätt i sak har Heberlein för utifrån batikhäxornas inställning är det ett övergrepp. De tror ju att dessa ”flyktingbarn” är traumatiserade och utnyttjar det. Ergo, ett sexuellt övergrepp och ett skolboksexempel på en sexuell predator. Och exemplen ovan är inte undantag, vilket Heberlein visar i sin text.

Nu är kaninen ute ur hatten men något ramaskri skall vi nog inte vänta oss. I denna ekvation är ju alla ”offer” enligt modern diskurs och alla kan bli förlåtna. Kvinnor är ju alltid oskyldiga offer, speciellt när det gäller sexualitet… och ”ensamkommande flyktingbarn” är ju offer – ALLTID! Antagligen är det de vita heterosexuella männens fel, speciellt om de är i medelåldern. Jo, så måste det vara.

Krossa patriarkatet!

Om skribenten

Magnus Söderman

Magnus Söderman

En etnisk svensk man som befinner sig mitt i livet; opinionsbildare, författare och radiopratare på Motgift.

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp