Än är det inte försent – så här kan Metro skaka om Mediesverige

Även om Mats Qviberg på riktigt försvinner från Metro (vilket inte är självklart) finns fortfarande chansen för ägaren Christen Ager-Hanssen att göra sig en rejäl hacka och ge svensk gammelmedia skrämselhicka – om han inser de möjligheter som finns.

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

Att Mats Qviberg nu sålt av hela sitt aktieinnehav i Metro och Realtid till affärspartnern Christen Ager-Hanssen kan tolkas på flera sätt. Ett sätt, vilket jag sluter mig till, är att man fått kalla fötter efter turbulensen med Qvibergs uttalanden och speciellt då intervjun på Nyheter Idag. Sådant som sades där får ju faktiskt inte sägas i Sverige. Ager-Hanssen är ju norrman, så han kommer undan. I alla fall hemma i Norge, där åsiktskorridoren är bra mycket bredare än här. Vad paret Qviberg och Ager-Hanssen hade för medieplaner har man uppenbarligen ansett att Qviberg själv inte kan vara kvar som ägare. Hur avtalet mellan de båda ser ut vet vi inte, men köpeskillingen på en krona säger mig att även om Qviberg är borta som formell ägare, så är sagan inte all.

Å andra sidan kan jag ha helt fel, det har hänt.

Jag hoppas dock att herrarna (eller om det nu bara är Christen Ager-Hanssen kvar) ser den potential som faktiskt finns i Metro, om man valde att vara modiga och klev bort från den väg som gammelmedia vandrar förstås. Gör man inte det lär väl kräftgången fortsätta och Metro blir till sist ännu en av alla blaskor som går tidningsdöden till mötes. Det finns nämligen ett tomrum att fylla i det svenska medielandskapet.

Svensk alternativmedia tar kliv framåt hela tiden, men utan de ekonomiska muskler som gammelmedia ruvar på är det svårt att bryta igenom. Faktum är att många därute är okunniga om alternativen till de gamla drakarna. De vet att alternativmedia finns, men några större ansträngningar för att själva bli konsumenter där finns inte. Alla behöver knuffar på vägen och när DN betalar folk för att ge bort deras tidning på stan eller när de betalar för att synas och höras i det offentliga rummet så gör man det för att ”synas är att finnas”.

Alternativmedia har som sagt inga tunga investerare i ryggen, vilket också är orsaken till att det går långsamt att nå ut och få nya prenumeranter (jag utgår från Motgift). Det ser ungefär likadant ut för alla seriösa aktörer. Hade Qviberg och Ager-Hanssen velat så hade de kunnat revolutionera mediebilden i Sverige. Ja, Christen Ager-Hanssen har fortfarande chansen.

Dagens Nyheter berättade i början av året att de nu hade 300 000 prenumeranter (inklusive digitala misstänker jag) och ser vi till upplagor så ligger de stora namnkunniga tidningarna med utgivning varje dag i veckan på mellan 100 000 och 160 000 exemplar.

I valet 2014 röstade 801 178 personer på Sverigedemokraterna.

Det finns ingen äktsvensk konservativ tidning i Sverige idag. Det finns inte ens någon mellanmjölksversion av en konservativ tidning. Däremot finns ett parti som kallar sig socialkonservativt och numera är landets andra största. Samma parti som 801 178 personer röstade på i valet 2014.

Det finns, menar jag, utrymme för en sådan tidning och det hade gott och väl kunnat bli Metro om ägarna bestämt sig för det. Låt mig avslöja en hemligt: vi Sverigevänner är så svältfödda att minsta lilla som går vår väg tar vi till oss. Jag minns när Nya Tider började sälja prenumeranter med det uttalade syftet att erövra presstöd – alla köpte och oavsett vad det blev till sist var man nöjd, eftersom man köpte idén om att en nationell tidning skulle få presstöd. Presstöd fick de och med åren har det inte bara behållit sina prenumeranter utan utökat denna skara.

Det största problemet den svenskvänliga alternativmedian har är bristen på pengar. Just detta hade inte varit ett problem för Mats Qviberg och Christen Ager-Hanssen. Vad hade hänt om de gjorde sig av med Metros stalinister och rekryterade mer hårdhudade konservativa skribenter som finns därute? Se bara det lyft som GP fick med rekryteringen av Alice Teodurescu, eller den följarskara som Ivar Arpi faktiskt har; lägg där till Paulina Neuding med flera som på senare tid kritiserat åsiktskorridoren utifrån ett ”borgerligt” perspektiv (om än liberalt i grunden). Vad jag fiskar efter är att den politiska kartan ritas om men att de väljare som gör det näppeligen har en större medieaktör att ty sig till, i alla fall ingen de vet om.

Här hade Qviberg och Ager-Hanssen kunnat erövra marknadsandelar och det hade inte varit särskilt svårt. De hade inte ens behövt lämna de fina salongerna utan helt sonika bara paketera journalistik och en samling krönikörer som attraherar en allt växande skara svenskar. De hade utan tvekan också kunnat göra en hacka på det till sist. Åter igen, det som håller svenskvänlig alternativmedia tillbaka är bristen på investeringskapital.

Ta Motgift till exempel. Vi går runt varje månad och det ganska precist. Varje investering är en enorm risk eftersom vi inte har något som helst riskkapital att luta oss emot. Vi har helt enkelt inte råd att misslyckas med en satsning och skall vi anställa någon måste denna någon dra in sin lön från dag ett. Hade vi ett större kapital att ta av så skulle vi kunna expandera i långt mycket snabbare takt än vi gör. Ja, Motgift skulle utan tvekan kunna fördubbla eller tredubbla prenumeranterna om vi kunde anställa de resurser som behövdes för att frigöra den tid som behövs. Vi måste dock ber er lyssnare och läsare om hjälp för varje större investering vi gör, varför vi alltid vill förtjäna ert förtroende tredubbelt innan vi gör det.

Hade Mats Qviberg och Christen Ager-Hanssen velat lansera en ny uppkäftig och socialkonservativ Metro hade de kunnat göra det på stört och sedan sett hur prenumeranter från när och fjärran sökte sig till dem. Och ju mer de käppjagades av DN och Expressen, desto fler skulle köpa deras tidning, om de så bara för att de köpte idén om en tidning som gav gammelmedia ont i magen och maror om natten.

Jag vet vad Motgift skulle åstadkomma med fem miljoner i säkrat kapital. Christen Ager-Hanssen skjuter nu in 50 miljoner i aktieägarkapital i Metro efter att ha köpt ut Mats Qviberg. Frågan är vad som händer med Metro nu? Chefredaktören Staffan Erfors tror att man nu kommer få arbetsro och att framtiden är ljus för tidningen. Ovan har jag givit bort en analys som Christen Ager-Hanssen, om han läser den, gör klokast i att fundera både en och två gånger över. När han sedan tjänat en rejäl hacka på mitt tips är han välkommen att föra över en rejäl dusör till Motgift vad det lider.

Om skribenten

Magnus Söderman

Magnus Söderman

En etnisk svensk man som befinner sig mitt i livet; opinionsbildare, författare och radiopratare på Motgift.

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp