Nya Tider åter vinnare i debatten om Bokmässan

Bokmässan och Daniel Poohl
Bokmässan och Daniel Poohl (Foton: Björn Björkqvist)
För andra året i rad rasar debatten om vilka som ska få finnas på Bokmässan. Flera förlag och författare är vansinniga över konkurrens från Nya Tider som fräckt nog har andra idéer än vad som ryms i åsiktskorridoren.

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

Förra årets panik över att Nya Tider har bokat ett bord på Bokmässan upprepas. Förra året var det någon förortstidning och Lisa Bjurwald som började gnälla en aning över att tidningen skulle få vara där. Några artiklar i etablissemangsmedia senare så meddelade Bokmässan att de skulle bryta kontraktet med Nya Tider. Kort därefter ångrade man sig och Nya Tider fick till slut vara på Bokmässan.

Dagarna gick och plötsligt var Bokmässan över. Nya Tiders närvaro hade inte minskat antalet besökare och inga representanter för tidningen hade rusat runt och hotat andra journalister eller författare. Istället stod man och delade ut sin tidning och sålde böcker. Montern stack inte ut från de andra bortsett från att innehållet i tidningen och böckerna skilde sig från de flesta andra utställarnas.

Men ilskan från somliga kulturmarxister hade inte lagt sig. Tvärtom. Att Nya Tider lugnt och städat stått i sin monter och det inte orsakat några skandaler gjorde dem vansinniga. Föreningen Qui Bono som hjälpt till med att bemanna montern råkade ut för att få de lokaler brukar hyra för att hålla föreläsningar stoppade. Lisa Bjurwald var arg och började samla namnunderskrifter för att kräva att Bokmässan aldrig mer släppte in Nya Tider.

I artikeln som skrevs under av 103 ”kulturarbetare” radade de upp äkta och fiktiva händelser som rörde brott mot kulturarbetare och minoriteter. Detta ville man sedan koppla till Bokmässan:

”Den nyss avslutade Bokmässan i Göteborg erbjöd i år monterplats åt antidemokratiska krafter. Just de krafter – den extrema högern – som ligger bakom en majoritet av hoten mot landets kulturutövare, vilket Myndigheten för kulturanalys konstaterade i sin rapport i våras. […] Den medverkande rasisttidningen stod fri att sprida sin människofientliga propaganda och bevaka seminarier i syfte att skrämma deltagarna. Utanför mässans huvudentré stod deras vänner i Sveriges mest militanta högerextrema grupp posterade med fanor och flygblad.”

Om Bokmässan skulle släppa in Nya Tider igen så skulle Lisa Bjurwald, Martin Aagård, Alexandra Pascalidou och de hundra andra undertecknarna inte närvara.

Nu ska tidningen närvara igen. Vi vet således 103 individer som inte ska vara med på Bokmässan, men de tycks bli fler. Ett okänt förlag har meddelat att de inte tänker komma. Bonnierförlagen och Natur och Kultur, vars författare Hédi Fried meddelat att hon bojkottar Bokmässan, har riktat hård kritik mot mässan. Idag meddelade stiftelsen Expo att de inte kommer att närvara. Anledningen är enligt Daniel Poohl att en av Nya Tiders redaktörer, Sanna Hill, deltagit när Bechir Rabani för initiativet Megafonerna försökt få en filmad intervju med Expressens chefredaktör Thomas Mattsson.

Expressen och Expo har enats om att denna uppsökande journalistik är ett hot mot press- och yttrandefriheten. Låt oss stanna upp. Vad gjorde Bechir Rabani och Sanna Hill utanför Mattssons stängda dörr? Var de beväpnade? Vad hade de planerat för hot? De var beväpnade med filmkamera och kritiska frågor om Expressens journalistik. Att gå hem till en redaktör kanske kan tyckas osmakligt. Det man ville prata om var dock just varför Mattsson skickar hem journalister till andra, okända människor som önskar anonymitet.

När Expressen går på okända människor, kontaktar deras arbetsgivare och på andra sätt trakasserar dem anses det vara journalistik. När Bechir Rabani söker upp en välkänd medieman ses det som ett hot emot demokratin och det fria ordet.

Daniel Poohl vet naturligtvis att Nya Tider inte utgör något hot mot oliktänkande. För cirka 15 år sedan infiltrerade han det då nybildade Nationaldemokraterna där både Nya Tiders chefredaktör Vavra Suk och Sanna Hill haft viktiga poster innan de lämnade partiet och startade Nya Tider. Efter att det blivit känt att Poohl infiltrerat partiet hördes naturligtvis ett och annat argt ord men så vitt jag känner till har han aldrig levt under hot på grund av detta. Nya Tider är, hur tråkigt det än må låta, en tidning som sysslar med journalistik, debatt och kultur och inte hotar eller trakasserar oliktänkande.

Även i år har en namnlista publicerats där 127 författare lovar att bojkotta Bokmässan om Nya Tider tillåts delta. Även dessa använder argumentet om den hotfulla Sanna Hill. Listan består till stor del av relativt okända författare men även mer bekanta namn som Mattias Gardell, Peter Englund, Göran Rosenberg och Klas Östergren finns på listan.

Det handlar naturligtvis inte om att Nya Tider skulle vara hotfulla. På Bokmässan har det provocerats med Lenins barnhörna. Syndikalister har ställt till med bråk och ockuperat en monter inne på mässan. Dömda mördare har talat. Pussy Riot har tagit plats. Såväl Aftonbladet som Expressen har dömts flera gånger under årens lopp. Det har saluförts böcker som instruerar i ”civil olydnad” och kriminalitet. Och så vidare. Tydligen har dessa mer direkta hot mot enskilda och samhället varit helt okej för vänstern, kanske just för att de kommit från vänstern och enbart drabbat andra än dem själva.

Nya Tider hotar dock etablissemanget. Inte genom att hota journalister eller försöka tysta oliktänkande utan genom att finnas till. Nya Tider växer. Uppmärksamheten kring deras närvaro på Bokmässan har dessutom hjälpt dem att växa ännu mer. Samtidigt tappar de flesta andra papperstidningar läsare.

Det vi ser är maktens desperation. De håller på att tappa inflytande och trovärdighet. De tappar annonsörer och läsare. Därför vill de till varje pris hindra nya aktörer från att få utrymme i debatten.

Nya Tider står inte och faller med Bokmässan. Den uppmärksamhet de får ger dem dock enorm gratisreklam. De aktörer som skriker om bojkott, censur och kräver förbud visar dock att de står för samma unkna ideal som på den tiden då deras idéer kallades kommunism.

Om skribenten

Björn Björkqvist

Björn Björkqvist

Skribent som efter cirka 20 års skrivande för olika tidningar och hemsidor slutligen hittat hem till Motgift.

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp