Mina råd till unga nationalister

Motgift är stolta över att här publicera en utlämnande och personlig essä från Robert Almgren, en mångårig aktivist inom den nationella oppositionen. Han vandrade själv den hårda vägen, föll men reste sig igen. Hans råd hoppas vi att alla tar till sig.

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

Är du en ung svensk som nyligen vaknat från den politiskt korrekta dvala som vårt land befinner sig i? I så fall är du säkert förbannad, och med all rätt. Förbannad på att se hur ditt folks intressen ständigt ställs åt sidan av etablissemanget, till förmån för främmande folk som nyss kommit hit. Förbannad på skola, media och politiker, som säger åt dig att du ska hylla din egen undergång och omfamna deras panteon av politiskt korrekta gudar. Som feminism, HBTQ, massinvandring och mångkultur med mera.

Nu när du insett hur allvarlig situationen i vårt land är vill du göra något. Om du är som jag vill du säkert rusa mot fienden med svärd i hand, som Aragon i Sagan om ringen, med den goda sidan på en sida, och den onda sidan på andra sidan slagfältet. Tyvärr är verkligheten inte så enkel. Vi lever i en superbyråkratisk halvdiktatur, där majoriteten av folket inte ens fattar att de förlorat sin frihet och identitet. Där fienden representeras av androgyna halvmesyrer som Gustav Fridolin, slösinnade buktalare som Stefan Löfven och bittra medelålders tanter som Lena Mellin.

Jag själv var aktiv i nästan tio år i motståndet mot detta, många av dem som en offentlig företrädare. Men jag begick många misstag. Jag offrade allt under en väldigt lång tid och gick till slut in i väggen, och var tvungen att lämna politiken för min egen mentala och fysiska hälsa. De första åren efter att jag lämnat motståndet började jag ifrågasätta mig själv, mina idéer och även meningen med livet.

Under de år jag varit borta har jag rannsakat mig själv.

Idag kan jag se tillbaka på min tid som ung nationalist med stolthet. Jag begick många fel, men inser också att jag liksom många andra på den tiden saknade en bra ledning av en äldre generation. Jag kan inte gå tillbaka i tiden, men jag kan dela med mig av de lärdomar jag vunnit från mina och andras misstag.

Fokusera på en praktisk utbildning

Jag fick ett gott råd i början av 2000-talet från den kända Motgift-profilen Jonas De Geer, som då var mest känd för att ha drivit tidningen Salt, och som har mycket erfarenhet av universitetsvärlden. Hans råd var ”välj en praktisk utbildning”, tyvärr följde jag inte hans råd utan valde att studera religionshistoria på SU, en utbildning jag inte haft någon som helst nytta av. Om de humanistiska ämnena på universiteten i Sverige inte var totalt dominerade av kulturmarxister, kanske det kunde vara värt det. Men majoriteten av det du får lära dig på dessa program är lögner och propaganda, marinerade i HBTQ, feminism och kulturrelativism. Samhället kommer alltid behöva läkare, snickare, maskintekniker och andra praktiska yrken, men kulturlivet i Sverige är helt stängt för dig om du inte skriver under på nästan allt som framförs på kultursidorna i DN och Aftonbladet. Gör även militärtjänst om du får möjligheten.

Träna och ät rätt

Ju tidigare du börjar följa en sund och balanserad kosthållning desto mer effektiv, mentalt stabil och respektingivande blir du, både som politisk aktivist och som människa. Jag började först ta träningen och kosten på riktigt allvar i 30-års åldern. Missförstå mig inte, du kan ALLTID bygga en grym fysik oavsett ålder, men du kommer aldrig ha så bra förutsättningar som i 20-års åldern. Om du äter bra och tränar regelbundet orkar du mer, sover bättre, tänker klarare och blir mer attraktiv för det motsatta könet, vilket även boostar ditt självförtroende. Även allmänheten och arbetsgivare får ett bättre första intryck om du är vältränad, eftersom det signalerar att du har disciplin, självrespekt och troligtvis är sjuk med mindre frekvens. Om du vill slå två flugor i en smäll börjar du träna kampsport, då får du en grym fysik samtidigt som du lär dig försvara dig. En färdighet som blir allt viktigare att ha, för varje vecka som går i det här landet.

Välj rätt vänner

Det är givetvis en fördel att ha vänner med liknande värderingar och åsikter, men ännu viktigare är att bygga relationer med människor du kan lita på oavsett dina övriga livsval. När jag blev utbränd och lämnade politiken, slutade mina tidigare politiska kamrater att höra av sig till mig, vilket fick mig att börja förakta den rörelse jag hade varit med i. Nu i efterhand kan jag erkänna att jag också hade ett ansvar, för att skapa och upprätthålla en bra relation med mina närmsta vänner. Om du dessutom fokuserar på att vara ett bra föredöme i person och livsstil, kommer du säkert att bli överraskad hur många av dina opolitiska vänner som med tiden väljer att öppna sig för dina argument, och i vissa fall till och med bli övertygade aktivister. På samma sätt kan du om du missbrukar din ställning som representant för din rörelse, få människor att överge dina idéer enbart baserat på dina livsval. Men kom ihåg att vänner och familj alltid måste gå först. Men om någon inte vill vara vän med dig enbart utifrån dina politiska övertygelser, förtjänar dom sannolikt inte en plats i ditt liv.

Tänk dig för innan du blir offentlig

Det är viktigt att fler människor som står upp för en svensk och europeisk identitet engagerar sig offentligt. Men om du inte känner dig redo att svara på frågor, eller till och med utstå hat från vissa i din omgivning, kom ihåg att det finns många andra sätt att hjälpa den nationella saken. Du kan fokusera på att skaffa en bra karriär som gör att du tjänar bra med pengar, och därefter stötta dem som passar bättre i offentligheten än dig, för att de ska kunna göra det på heltid. Som till exempel genom att bli medlem på Motgift. Du kan även bidra till en organisation anonymt, genom dina unika kunskaper, material eller bara genom moraliskt stöd. Eller åtminstone genom att lägga en lämplig röst i valurnan vart fjärde år.

Om du väljer att bli offentlig

Älskar du att supa på helgerna? Är du väldigt hetlevrad och kan inte resonera utan att bli aggressiv eller högljudd? Är du en linslus som är mer intresserad av att bli känd och populär än att förmedla ett budskap? Om någon av dessa egenskaper stämmer in på dig kanske du ska förbli anonym, eller åtminstone undvika en roll som offentlig företrädare. Nu i efterhand önskar jag att jag aldrig hade engagerat mig som politisk företrädare, jag var alldeles för hetlevrad, jag tyckte om att festa för mycket, och hade inte den mentala skärpa och stabilitet som fordras för att vara en politisk ledare. Därmed inte sagt att allt jag gjorde var dåligt eller bortkastat, jag var engagerad av rätt skäl, jag var definitivt en kapabel talare och debattör, men jag hade inte det stoiska sinnelag som krävs för att vara offentlig, för en så hårt, av etablissemanget, ansatt rörelse som den jag företrädde.

Om du så väljer att ändå engagera dig offentligt, undvik kroglivet och att supa dig berusad i huvud taget, låt Kent Ekeroth vara ett avskräckande exempel. Allt du gör påverkad kan spelas in med en vanlig mobilkamera, och bli till ett propagandistiskt vapen mot dig, även tio eller tjugo år senare. Var värdig och diskret, och tänk på att allting sparas. Har du besökt en bordell i Tyskland? Rökt gräs i Holland? Besökt suspekta porrsidor? Allt går att gräva fram. Några bra exempel på unga företrädare idag (även om jag inte håller med dem i allt) är Marcus Folin (The Golden one) och Gustav Kasselstrand.

Undvik politiska sekter och sekttänkande

Jag var ganska konsekvent i mitt politiska tänkande under mina sju år som en offentlig företrädare för svensk nationalism, men det var inte enbart positivt. Om du bara umgås med människor som tänker exakt som du, och aldrig utsätter dig för andra idéer än dina egna, kommer du till slut nå en punkt där du blir lika distanserad från verklighetens folk som människorna i etablissemanget. Bara för att någon delar dina idéer, betyder det inte automatiskt att hon eller han är en bra människa, eller har rätt i allting. Om du tror det, är risken stor att du kommer tappa tron på allting, när någon visar sig vara något du inte trodde, genom omoraliskt beteende eller genom att helt plötsligt byta sida. När jag engagerade mig på gymnasietiden i Sverigedemokraterna, köpte jag många idéer förknippade med dem, som fick mig att gå med för att jag trodde de ”ingick i paketet”. Om du läser på denna sida, gör du troligtvis det för att du redan är väldigt kritiskt tänkande, sluta inte vara det när du umgås med likasinnade heller.

När jag gick i väggen i slutet av 2006 och lämnade politiken, hade jag kanske stannat om fler faktiskt kontaktat mig, och försökt övertyga mig med rationella argument. Istället för att enbart komma med beskyllningar och hat. En anledning till att jag nu skriver denna artikel för just Motgift är att dem som driver denna verksamhet, som jag känner, Dan Eriksson och Jonas De Geer, var några av de få som vägrade kasta skit på mig, när jag övergav våra tidigare idéer. Även om jag givetvis förtjänade saklig kritik och mothugg.

Ha tålamod med närstående – undvik antagonister

När jag engagerade mig offentligt blev nästan alla i min familj besvikna, de köpte helt medias bild av min dåvarande ideologi och rörelse, detta gjorde mig bara förbannad och offensiv. Tio år senare hade många i min släkt börjat komma över på min sida. Tyvärr har nu flera av mina närmsta anhöriga gått bort, och jag förlorade mycket tid med dom bara för att jag inte kunde låta bli att tjafsa om politik när vi sågs. Ta aldrig din familj eller nära vänner för givna, du vet aldrig hur länge du har dem, särskilt inte dina äldre familjemedlemmar. När och om du väljer att diskutera med vänner och familj, ska du diskutera för att vinna över dem. Det kan du bara göra gradvis, och med en stor portion tålamod, beroende på hur radikala idéer du har, och hur pass indoktrinerande de är.

Däremot uttalade politiska motståndare, ska du enbart diskutera med när det finns andra människor du vill övertyga, som lyssnar eller läser vad du har att säga. Vänsteraktivister och nyliberaler vill sällan, nästan aldrig, diskutera för att förstå och bli förstådda. De är enbart ute efter att kuva dig, försöka få dig att skämmas över vem du är, och inte minst förlora ansiktet inför andra. Om du känner att du måste argumentera med dessa människor, bli aldrig defensiv, svara inte på dumma frågor som ”vad är egentligen svenskt?” ta diskussionen till deras planhalva. Om du diskuterar med en kommunist, fråga hur de kan försvara en ideologi som dödat fler människor än någon annan politisk ideologi under 1900-talet? Pratar du med en Centerpartist, frågar du hur dom kan vara med i ett parti vars ungdomsförbund förespråkar nekrofili och incest och så vidare. Detta ämne förtjänar en egen artikel, men slösa inte energi eller tid på fientliga motståndare, om du inte tjänar på det.

Återhämta dig mentalt

Idag ser nästan alla svenskar till någon grad hur svenskfientliga och lögnaktiga de etablerade medierna och politiker är. Men för oss som ser den större bilden, och följer även de nyheter som inte tas upp i offentligheten, är det stundvis nästan outhärdligt. När jag arbetade som politisk skribent och krönikör, läste jag alla alternativa medier jag kunde komma över, varje dag. Jag följde med på rättegångar som gällde gruppvåldtäkter, där förövarna satt och hånflinade mot den lilla underåriga flickan vars liv de förstört.

Om du har vaknat inför de frågor som skrivs om på Motgift, och liknande sidor, är det oerhört viktigt att ta en timeout regelbundet. Gå på en rockkonsert, gå ut och campa, spela datorspel, åk skidor eller vad du nu föredrar, men se till att det inte har något med politik att göra. Det är ingen slump att media fyller sina tidningar, radio och tv med budskap om att ”det är försent att stoppa massinvandringen”. Där nästan alla reklamfilmer visar par där mannen är svart och kvinnan är blond, och så vidare (försök göra det omvända i Nigeria!), de vill bryta ned dig. Men även alternativ media kan bli för mycket, när du bara läser om allt som är bedrövligt. Jag menar inte att du ska blunda för problemen, men försök att varva intag av negativ information med positiv musik, uppbyggande litteratur och filmer med mera.

Backa inte och be aldrig om ursäkt!

Du kanske aldrig gjort något kriminellt eller moraliskt förkastligt i ditt liv, du kanske bara är en liberal nationalist eller alt-right, men för etablissemanget spelar det ingen roll, de är redo att ljuga, förvränga och attackera dig. Oavsett hur mycket du försöker förklara dig eller be om ursäkt för vem du är, vilka du associeras med och så vidare. Men tänk efter, har du någonsin hört någon i Afrosvenskarna ta avstånd från rasismen i Svarta pantrarna? Någon i vänsterpartiet be om ursäkt för att de tillhör ett parti som brukade hylla Stalin, en av historiens värsta massmördare? Någon i RFSL ta avstånd från de pedofiler som öppet propagerat för sex med barn, tidigare i organisationens historia?

Detta är en av mina viktigaste lärdomar från min tid i politiken, som jag vill förmedla till nationalister, identitärer, alt-right, socialkonservativa, nya högern eller vad ni än väljer att identifiera er med:

För etablissemanget är ni alla nazister. Men det spelar ingen roll, för deras förtroende är på väg att försvinna, och de har inga moraliska mandat för att döma er, oavsett vad de påstår att ni är skyldiga till. Ett etablissemang som indirekt är ansvariga för att hundratals gruppvåldtäkter begåtts mot unga svenska flickor, och att fenomen som barnäktenskap, kvinnlig omskärelse och hedersmord nu är en del av den svenska vardagen.

Ett etablissemang som mörkat vänsterns politiska våld i decennier, hängt ut oskyldiga människor för fel åsikter och stått bakom en politik som förvandlat Sverige, från att ha varit etniskt homogent och en av världens rikaste länder, till ett våldsamt mångkulturellt socialt experiment. Där vårt näringsliv blivit utsålt, fattiga pensionärer dör i brist på vård, och vår existens som folk står på spel. Vi begår alla misstag, ingen på vår sida är perfekt, och en självrannsakan till och från är aldrig fel. Men de som styr det här landet mot avgrunden idag har ingen som helst moralisk rätt att ifrågasätta eller döma oss, för någonting. Kom ihåg vilka våra fiender är, vad dom har gjort, och backa inte en jävla centimeter!

Av Robert Almgren

Om skribenten

Insändare

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp