Den svenska, sjuka självgodheten

Den numera allmänt kända självgodheten som moderna svenskar gärna ger uttryck för slog till efter att Donald Trump vann presidentvalet i USA. Om detta skriver Henrik Hanell.

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

Jonas de Geers mycket träffsäkra citat: ”Jag är inte nationalist för att jag är stolt över mitt folk. Jag är snarare nationalist för att jag skäms över mitt folk.” blir dagar som dessa väldigt konkret…

Ett presidentval kom och gick och vips så var nästan hela Sverige trumpna och, om man får tro massmedia, djupt emotionellt sårade (om ni inte redan gjort det läs gärna denna text: Att hantera Trumpchocken – råd och stöd).

På bussar, i lunchrum, vid fikabord, i mataffären. Överallt har yttringar i stil med ”hoppas någon skjuter honom” hörts efter att Donald Trump vann presidentvalet och därmed gav det politiska etablissemanget en av de hårdaste käftsmällarna som delats ut på år och dag.

Lika ofta man hör någon önska livet ur den tillträdande presidenten hör man kommentarer i stil med ”de vet ju inte vad de gör, jänkarna”, ”i Sverige hade han aldrig vunnit”, ”fattar de inte att han är ond?”. Den sortens kommentarer visar något jag tycker extremt illa om. Den sjuka, svenska självgodheten.

Den genomsnittlige svensken är ett unikum i självförnekelse, oförmåga att betrakta sig själv kritiskt och att sakna intellektuell hederlighet. En fanatiker är han/hon, medel-Svensson, när det kommer till tron på Sverige som ”humanitär stormakt” och hela världens förebild.

Vi som vill stoppa massinvandringen får ofta höra att ”ni kan inte förstå hur flyktingarna har det”. Det är såklart ett argument som går bryta ned i många beståndsdelar där ingen håller men det har vi på Motgift gjort så många gånger redan.

Om vi dock plockar upp argumentet och applicerar det på rådande situation (där det faktiskt kan anses vara relevant): Hur många av alla gutmenschen som nu skriker indignerat över hur amerikanerna röstade förstår överhuvudtaget hur en genomsnittlig amerikansk arbetare i tidigare starka industristäder har det?

Hur man överhuvudtaget kan sätta sig på höga hästar när det enda man gör är att rapa floskler från hjärntvättarmedia är för mig mycket svårsmält. Hur man kan gråta (bokstavligen) över att en kvinna som tjänat miljoner på att korrumpera sig fram inom det politiska systemet förlorar ett val när man sedan springer runt med fairtrade-märkta tygpåsar och tjatar om internationell solidaritet med ”den lilla människan” är rent äckligt.

Att man helt öppet kan säga att folkvalda politiker borde skjutas men går bananas på Twitter om någon som inte delar den moderna värdegrunden uttrycker önskan om att svikande, korrupta riksdagsledamöter borde fängslas visar att den nutida svensken i många fall är en moralisk oxy-moron (pun intended).

Som så mycket annat skadligt misstänker jag starkt att den falska bilden av det moderna Sverige som världens goda ljus är en produkt av Palmes år vid makten. Då var det många tal från hans kluvna tunga om hur Sverige var moraliskt överlägsna. Men det är en ren spekulation.

Att självgodheten är motbjudande är dock något jag inte behöver spekulera om.

Om skribenten

Henrik Hanell

Henrik Hanell

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp