1 000 muslimska män i offentlig bön i Malmö – det nya Sverige 2016

1 000 muslimer ber offentligt i Malmö och få kan förneka det faktum att Sverige förändras i allt snabbare takt. Det är hög tid att "gilla läget" och snarare fundera över hur vi går vidare. Att stoppa huvudet i sanden löser inga problem.

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

1 000 muslimer ber offentligt i Malmö och få kan förneka det faktum att Sverige förändras i allt snabbare takt. Det är hög tid att “gilla läget” och snarare fundera över hur vi går vidare. Att stoppa huvudet i sanden löser inga problem.

Det är sällan kyrkklockorna hörs över nejden nu för tiden. Utom om nationella demonstrerar förvisso, för då ska det ringas i protest. Kyrkbänkarna gapar tomma och många lämnar Svenska kyrkan, vilket är fullt förståeligt.

Den forna seden verkar inte heller samla massorna och de flesta ser på de asatroende med en pittoresk syn, eller som något form av lajvande. Kanske beror det på att det inte finns någon välformulerad doktrin utan mest riter som är främmande för de flesta.

Sverige och svenskarna är stolta över att vara sekulära, att tro inte längre spelar någon roll och att vi höjt oss över sådan vidskepelse till förmån för vetenskapen. Jag kan sympatisera med tanken men resultatet är bedrövligt. Det verkar som att livskraften och känslan av mening försvann samtidigt som tron nämligen.

Ställda, som vi är, mot en vital och livskraftig politisk religion – islam – tappar vi mark eftersom vi saknar viktiga beståndsdelar. I sig och under förutsättningen att det rörde sig om den handfull muslimer som fanns i början av 1900-talet är islams närvaro inget problem, precis som att några enstaka Hare Krishna-anhängare eller shintoister inte är att höja på ögonbrynen för.

Men 100 000 rakade Krishnamunkar eller voodoo-utövare vore en annan femma. Eller de över 100 000 muslimer, vilka vi har i Sverige idag.

swishdonate

Religionen har och kommer alltid att utöva en politisk kraft i samhället. Människans tro är fundamental och det är ytterst få som faktiskt inte tror över huvud taget. Frågan är: vilken tro? Vilken religion? Skall det vara en som är sprungen ur oss själva, vår kultur och vår historia, eller en främmande dito?

Som nationell och traditionalist är svaret enkelt. För folket och landets skull skall tron ha sin grund i vår tradition. Det är den enda tro som är gagnenlig för oss. Alltså skall sådan uppmuntras och understödjas.

Idag råder det motsatta. Och det ger resultat.

Här om dagen samlades över 1 000 muslimska män (kvinnor gör sig icke besvär) i en park i Malmö för att be till Allah. Sverige av idag är inte Sverige av igår. En enig “elit” av politiker, journalister och medlemmar i Svenska kyrkan applåder säkert detta och ser det som progressivt. Medan forn sed och kristen tro lätt kan begabbas eller kritiserar så är en växande islam gott och väl.

Till och med ateisterna inom vänstern sjunger med i den kören. Islam försvaras och förklaras medan europeisk tro avfärdas.

Alla muslimer i Sverige är inte del av en dold agenda, det säger sig självt. Men i kraft av sina växande antal och den tro som är både levande och grundläggande behövs ingen hemlig agenda. Att Sverige förändras kommer som ett brev på posten.

En dr. Peter Hammond har skrivit om detta och enligt honom kan man se hur samhällen förändras i takt med att islam breder ut sig. Ett land som har mellan 4-10 procent muslimer (Sverige) kan förvänta sig följande (här satt i svenskt perspektiv):

“När den muslimska befolkningen närmar sig fem procent och över så utövar de ett stort inflytande i landet trots deras förhållandevis ringa antal. Man kräver separata skolor, rätten till halal (vilket skapar jobb för muslimer), att mataffärer måste sälja deras mat, rätten till moskéer och bönerum, rätten till böneutrop. Ju starkare röst muslimerna får desto tydligare krav på sharia-zoner ställs det. Vartefter den politiska korrektheten nöter börjar också de sekulära rättssystemen ta till sig muslimernas krav, som när Hovrätten i Sverige konstaterade att muslimsk brudpenning enligt sharia, gäller i Sverige. Det viktiga att förstå i sammanhanget är att muslimer inte har som mål att omvända alla till islam utan att det grundläggande är att muslimsk lag skall vara rådande. Då får den som inte är muslim betala jizya, en skatt menad att påskynda konvertering.”

När siffran stiger över 10 procent så blir det inte bättre.

Bönen i Malmö utspelades i Rosengård, en plats som inte är Sverige längre. Så sakteliga kommer Sverige att sluta vara Sverige på fler platser. Det är oundvikligt sett ur ett demografiskt perspektiv. Stoppas det hela inte nu (vilket inget tyder på att det kommer att göra) så måste vi förbereda oss på det som komma skall.

Däri ligger vår utmaning idag. Vi måste kunna gå vidare och inte slå oss blodiga i strävan efter det ouppnåeliga, med tanke på hur verkligheten se ut. Vi måste skapa förutsättningarna för nationellt motstånd nu och framledes, verkligheten till trots.

Därför blir jag heller inte uppgiven av 1 000 offentligt bedjande muslimer i Malmö. Snarare tvärt om. Jag motiveras till att finna vägar framåt för vår sak och vårt folk. Ett problem kan antingen vara just ett problem, eller så är det en möjlighet.

Låt oss se möjligheterna!

Om skribenten

Magnus Söderman

Magnus Söderman

En etnisk svensk man som befinner sig mitt i livet; opinionsbildare, författare och radiopratare på Motgift.

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp