Myten om den första feministiska vågen

Vad är feministerna ute efter? Om vi ser till historien framträder en intressant bild som visar att de aldrig varit ute efter lika rättigheter med alla män, utan bara en priviligerad grupp av männen.

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

Vad är feministerna ute efter? Om vi ser till historien framträder en intressant bild som visar att de aldrig varit ute efter lika rättigheter med alla män, utan bara en priviligerad grupp av männen.

Var det förtryckande att förvägra kvinnor rösträtt? Låt mig vara tydlig: ämnet för denna uppsats är inte huruvida kvinnor bör ha rösträtt nu. Det resonemang jag kommer föra här är något som hypotetiskt skulle kunna övertyga en renodlad egalitarist som tror att ”den mänskliga naturen” i grunden är något utbytbart och likartat, under de utvändiga attributen, vilka begränsas av yttre förhållanden. Jag skulle kunna få någon, som tror att män och kvinnor inte ens är psykiskt olika och som är fullkomligt nöjd med den jämlikhet som vi har lyckats uppnå idag, att ändra uppfattning.

I den feministiska världsbilden framställs patriarkatets vägran att ge kvinnor rösträtt ofta som ”arvssynden” – det mest uppenbara exemplet på misogyni vars existens krävde en rörelse av kvinnor som organiserade sig som kvinnor för att det skulle upphöra, och sedan väckte en medvetenhet om en lång rad av andra former av patriarkalt förtryck som likaså krävde att kvinnor organiserade sig som kvinnor. Det är viktigt att hålla i åtanke att även om du tycker att det är bra att kvinnor har rösträtt nu, även om du tycker det är bra att de fick rösträtt när de gjorde det, och även om du tycker det var fel att kvinnor förvägrades rösträtt när detta skedde så är detta helt skilda frågor. Frågan jag vill fokusera på här är varken den första, andra eller tredje. Kvinnor förvägrades inte rösträtt på 2000-talet utan på 1800- och 1900-talen. Och det är stora skillnader mellan då och nu. Den första väsentliga skillnaden är typen av arbete som behövdes göras. Den andra väsentliga skillnaden är den sorts information och informationskällor som fanns tillgängliga. Den tredje är vetenskapens framsteg. För att uttrycka det mer tydligt, 1800-talets och det tidiga 1900-talets amerikanska samhälle saknade tre saker som vi tar för givna idag: jobb som kvinnor är fysiskt kapabla att utföra lika enkelt som män; television, internet, och radio; samt preventivmedel.

Det fanns på den tiden helt enkelt inget sätt för gifta par att skjuta upp barnafödandet. Om man inte helt avstod från sex blev barn till. Och de flesta kvinnor då liksom idag ville ha barn. Den klart vanligaste anledningen till att folk avstår från att skaffa barn är pengar. Samtidigt var arbetet som krävdes för att tjäna pengar i fabrikerna mycket fysiskt krävande. Arbetare skulle jobba 12 till 14 timmar per dag, 6 dagar i veckan, med lite vila. Driften av maskinerna skapade en enorm hetta, oskyddade och rörliga delar och bristen på säkerhetsföreskrifter ledde till allvarliga skador. Så sent som i början på 1900-talet hade USA bland världens högsta andel arbetsrelaterade dödsfall.

För att vara tydlig, mycket av vår bild av den industriella revolutionens påstådda grymheter härrör bokstavligen från marxistisk propaganda – som i sin tur hämtades från propagandakampanjerna från markägare på landsbygden som var missnöjda med att förlora arbetare när folk frivilligt lämnade det ännu hårdare livet på landet till förmån för stadens industrier. Oavsett hur hårt livet i fabrikerna var i jämförelse med dagens förhållanden, såg mängder av folk på den tiden uppenbarligen det som det bästa av de alternativ som då fanns tillgängliga. Capitalism and the Historians innehåller fem essäer av fem olika ekonomiska historiker, vilka alla noggrant skildrar livet för arbetarna på landet, för att ge en mer realistisk bild av vad den industriella revolutionen verkligen innebar för folk som levde på den tiden. I själva verket arbetade även en del kvinnor i fabrikerna, eftersom det var ett bättre sätt att hjälpa deras familjer än vad landet gjorde. Även om arbetsfördelningen gjorde att många män hamnade på dessa arbetsplatser medan deras kvinnor stannade i hemmet, så innebar detta knappast något förtryck av kvinnor. Vi kan uttrycka det så här: patriarkatet i England stiftade inte lagar 1842 som förbjöd kvinnor och barn att arbeta under jorden i kolgruvorna bara för att män i sin själviskhet ville behålla dessa lyxjobb för sig själva.

Det var en fullt naturlig fördelning av arbetet – det bästa sättet att tillgodose folks behov utifrån de rådande omständigheterna på den tiden – att män främst koncentrerade sig på det fysiska arbetet medan kvinnor främst koncentrerade sig på att föda och uppfostra barn. Livet på 1800-talet var inte alltid flott för kvinnor men det var det inte för män heller. Då liksom nu var de allra flesta som skadades eller dödades i samband med arbetet män. Och om det är vad patriarkat handlar om, då var ”patriarkatet” utan tvekan bättre för kvinnor än det var för män. Hur många som lever idag skulle föredra att arbeta 14 timmar om dagen, 6 dagar i veckan, i en kolgruva framför att ta hand om barn i hemmet, om de hade möjlighet att välja?

Reflektera över detta: vad handlade politiken under 1800-talet och de tidiga 1900-talet om?

I huvudsak rörde politiken två saker: ekonomin och krig.

Fabriker, som främst män slet i; krig, där uteslutande män deltog.

Och utan internet eller TV eller ens radiostationer (den första radiosändningen sändes faktiskt bara ett par veckor efter att kvinnor hade fått rösträtt 1920), hade en kvinna som saknade direkt erfarenhet av fabriksarbete eller krig, inga informationskällor som kunde vägleda hennes röstande förutom tidningarna. Dessa förhållanden har uppenbarligen förändrats – de flesta av oss skulle säga till det bättre. Men utifrån dessa förhållanden, var det rimligt att kvinnor skulle ha inflytande över en politik som rörde industrier där de flesta inte arbetade och krig där enbart män stred och dog? Jag anser att det rätta svaret är ”nej.”

Så om det inte är ”förtryckande” att arbetsfördelningen medförde att de flesta kvinnor var hemma medan de flesta män skickades till fabrikerna, eftersom detta huvudsakligen berodde på könens fysiska skillnader (främst eftersom kvinnor blev gravida och preventivmedel inte existerade); och om det inte var ”förtryckande” att skicka män men inte kvinnor till krig; och om det inte var ”förtryckande” att inskränka rösträtten till de människor som direkt påverkas av de frågor de röstar om . . . då fanns det inget förtryckande i att inte låta kvinnor rösta överhuvudtaget.

* * *

Detta är förstås en förenkling. Fanns det vissa kvinnor som jobbade i fabrikerna och därmed hade ett direkt intresse i vilken politik som fördes, och inte hade något att säga till om i valen? Visst.

Men bilden av en värld där kvinnor inte hade någon talan fram till att det 19:e tillägget skrevs in i konstitutionen 1920 är en grov förenkling likaså.

Wyoming hade redan beviljat kvinnor rösträtt tre decennier tidigare, och Colorado hade gjort detsamma bara tre år efter. När det 19:e tillägget skrevs in i konstitutionen hade kvinnor redan full rösträtt i nästan alla stater väster om Mississippifloden, samt några till: Washington, Oregon, Montana, Idaho, Kalifornien, Nevada, Utah, Arizona, Wyoming, Colorado, South Dakota, Kansas, Oklahoma, Michigan, och New York. Arkansas och Texas gav kvinnor rösträtt i primärvalen; Nebraska, North Dakota, Illinois och Vermont lät kvinnor rösta i presidentvalen. Och den första kvinnliga presidentkandidaten ställde faktiskt upp ännu tidigare – 1872.

Samtidigt tycks vi ha glömt att många män saknade rösträtt fram till slutet på 1800-talet och ända till början av 1900-talet på vissa ställen. Innan 1918 i Storbritannien till exempel, var 40% av männen inte berättigade att rösta. Och dessa män var till största delen samma män som tvingades att döda och dö i krig utan att ha något att säga till om saken. Om några få kvinnor som arbetade i fabrikerna utan rätt att rösta angående ekonomin var en form av förtryck, då var det ett ännu större förtryck att att inte låta ett stort antal soldater rösta. Kvinnor blev i vart fall aldrig inkallade till att arbeta i fabrikerna under hot om fängelse om de vägrade.

Men gissa vad? Samtidigt som ett stort antal män var tvungna att döda och dö i krig som de inte hade någon talan om, så kämpade suffragetterna enbart för kvinnlig rösträtt. Jag utmanar varje feminist, eller vem som helst som brukar kritisera feminismen genom att säga ”Ja, det var en bra och nödvändig kamp förr, men nu har det utvecklats till något helt annat” att hitta ett enda uttalande från någon suffragett som var verkligt upprörd över att män dog i krig som de inte hade någon möjlighet att rösta om och som krävde en omstrukturering av hela röstsystemet istället för att bara verka för kvinnlig rösträtt.

Det går inte att hitta någon sådan. Då liksom nu var feminister inte ute efter samma rättigheter och skyldigheter som män. De ville erhålla ”lika” rättigheter. Men de ville aldrig bli likar med gruvarbetare och soldater. De ville bara vara ”lika” en särskild grupp privilegierade män. Och medan de ropade efter rättigheter, bad de aldrig om motsvarande skyldigheter. Inte heller begärde de att män skulle befrias från sådana skyldigheter.

Av Aedon Cassiel

Artikel från Counter Currents.

Om skribenten

Redaktionen

Redaktionen

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp