Borde Nordisk Ungdom vara riktigt våldsamma istället?

När Nordisk Ungdom efter många om och men – och med uttunnade led – till sist kunde ställa upp sig längs det så kallade "Pridetåget" i Stockholm och förevisa sin banderoll med budskapet "Värna kärnfamiljen", tog det inte lång stund innan homofilerna blev så kränkta att de gick till attack mot nationalisterna... tillsammans med polisen.

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

När Nordisk Ungdom efter många om och men – och med uttunnade led – till sist kunde ställa upp sig längs det så kallade “Pridetåget” i Stockholm och förevisa sin banderoll med budskapet “Värna kärnfamiljen”, tog det inte lång stund innan homofilerna blev så kränkta att de gick till attack mot nationalisterna… tillsammans med polisen.

Tittar man på filmen från händelsen är skeendet tydligt. NU:arna står stilla längs vägen med en banderoll och en av dem kommunicerar genom en megafon. Mer spännande än så är det inte och hade NU lämnats ifred så hade de efter ett tag rullat ihop sin banderoll och gått därifrån. Men de lämnas inte ifred. Tydligen känner sig en massa marschdeltagare ytterst kränkta över NU:arnas närvaro. Man hör på filmen hur en av dem säger något till en polis varpå den cyklande konstapeln svarar att de “ska ta bort dom”. I samma ögonblick attackeras en av NU:arna och snart samarbetar polisen och homofilerna för att köra bort nationalisterna.

Jag har deltagit i fler nationella demonstrationer än jag kan komma ihåg och jag har varit medarrangör några gånger. Det sistnämnda har gjort att jag fått sitta i polishuset på Kungsholmen i Stockholm tillsammans med diverse polischefer och dialogpoliser för att komma fram till de bästa lösningarna för demonstrationen som vankas.

En fråga som brukar komma upp är vad som händer om motdemonstranter dyker upp i demonstrationens närhet. Polisen är tydlig med att det är tillåtet för motståndare att stå längs demonstrationsvägen och skrika okvädningsord mot oss. Vi brukar svara med att vi inte har några problem med det, men att vi inte kommer acceptera att de går från ord till handling. Polisen säger att det är deras uppgift att ta itu med eventuella ordningsstörningar och att de inte kommer tillåta oss att vara behjälpliga. Vi säger då att vi gärna ser att de gör det, men att vi kommer agera alldeles oavsett, om vi känner att våra deltagare står inför ett hot.

Märk väl, vi har inga problem med att våra motståndare står och gastar längs demonstrationsvägen och generellt sett möter vi dem med tystnad. Polisen låter dem också hållas och det är först när projektiler kommer flygande som de (eller vi) agerar. Därefter kan det gå litet hur som helst.

Det motsatta händer sällan. Vid de få tillfällen som nationella faktist arrangerar en motdemonstration brukar polisen vara snabbt framme för att se till att den ynnest som ges våra motståndare inte tillfaller oss. Styva i korken som de är möts de av samma attityd och snart är vi omhändertagna eller tvingade att retirera efter några rapp från batongerna. Polisen vet att de kan bete sig så eftersom vi, med största sannolikhet, inte kommer att utmana dem. Och skulle vi göra det vet de också att de kan slå in skallarna på oss utan att få någon som helst kritik av gammelmedia.

Annat är det i de motsatta fallen. Till och med polisen erkänner det.

I Expressens artikel om det “rosa-svarta blocket” (en samling vänsterextrema homofiler som ger sig på andra homofiler) frågar man en polis varför dessa hotfulla och våldsamma homoextremister får delta i Pridetågen med tanke på att de ger sig på andra deltagare? Polisen Leif Wetterskogs svar borde chocka varje vän av lag och ordning:

– Vi vet att det finns våldsdömda och vänsterextremister bland de rosa-svarta, men att ingripa mot deras deltagare riskerar att göra allt mycket värre.

Också styrelsen för Prideparaden i Göteborg konstaterar att det är så det ligger till:

”Dilemmat med de som kallar sig för rosa-svarta blocket är att de inte agerar som en grupp. Enskilda individer ger sig på vissa ekipage i paraden, bland annat har Migrationsverket slutat att gå då det blir för mycket problem. Det är oacceptabelt men samtidigt har vi och polisen bedömt att skadan blir mindre om vi inte stoppar dem.”

Självfallet är det inte av rädsla för en fysisk konfrontation med de “rosa-svarta” som polisen låter dem hållas. Man skulle utan större problem kunna bunta ihop dem om man ville. Skälet till varför man låter dem hållas är ungefär desamma som man låter stenkastande utlänningar hållas i förorterna. Man vet att de politiskt tillsatta cheferna inte kommer att backa upp polisen på gatan om de gör sitt jobb; man vet att de “rosa-svarta” (eller stenkastarna i förorten) har stort stöd bland de som inte använder våld och man vet att massmedia kommer att hudflänga dem om man upprätthöll lagen.

Alltså struntar man i lagen och låter pöbeln bestämma.

Av samma skäl som såväl våldsvänster som stenkastande utlänningar kan använda våld vore det oklokt av Nordisk Ungdom att göra det. Både de politiskt tillsatta polischeferna som massmedia skulle applådera hårda tag mot nationella. Grundlagsskyddad demonstrationsrätt, yttrandefrihet, rätten till självförsvar och dylikt spelar ingen som helst roll i sammanhanget.

Att gå i klinch med polisen under dessa förutsättningar vore oansvarigt för en organisation som Nordisk Ungdom.

Ett annat problem traditionella etnonationalister möter är också att många tillhörande den “Sverigevänliga SD2018”-pöbeln på nätet aldrig skulle ge sitt stöd till militanta nationella. Speciellt inte om de gav sig på ett Pridetåg, eftersom just dessa “Sverigevänner” tycker att offentligt snusk och homofili är både rätt och riktigt.

Summa summarum agerade Nordisk Ungdom helt rätt utifrån alla de parametrar vi just nu måste ta hänsyn till. De visade, genom sin aktion, tydligt att de “toleranta” bara är toleranta så länge ingen säger emot dem. Om någon gör det så svarar det med hot och våld… och etablissemanget står bakom dem.

Sist av allt, för att svara på frågan jag i rubriken ställer, så ska Nordisk Ungdom inte bli riktigt våldsamma i dylika situationer, även om jag vet att de skulle kunna om de ville. Det finns en tid för allt, lär oss predikaren, och tiden för det är inte nu. I alla fall inte för Nordisk Ungdom.

Om skribenten

Magnus Söderman

Magnus Söderman

En etnisk svensk man som befinner sig mitt i livet; opinionsbildare, författare och radiopratare på Motgift.

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp