Etablissemangets kontroll över “sanningen” är bruten

Jag noterar att nationalism, etnicitet, ras, mångkultur och så vidare dyker upp litet varstans och ganska ofta numera. När man går in på sidor som samlar det som delas mest just nu i sociala medier så är det mycket som handlar om ovanstående och mer därtill. Hur kommer det sig?

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

Jag noterar att nationalism, etnicitet, ras, mångkultur och så vidare dyker upp litet varstans och ganska ofta numera. När man går in på sidor som samlar det som delas mest just nu i sociala medier så är det mycket som handlar om ovanstående och mer därtill. Hur kommer det sig?

Det finns två huvudsakliga skäl. Ett som vi kan lägga i den “negativa” skålen och ett som hör hemma i den “positiva” dito. Ett som vi (alltså den nationella oppositionen) inte kan hållas ansvarig för och ett som vi kan klappa varandra på ryggarna för.

Det första skälet kan tillskrivas att konsekvenserna av samhällsexperimentet som pågått under årtionden slår igenom till den grad att det helt enkelt inte går att tiga längre. Media, som lyckats hålla en enad front, kan det inte längre eftersom det faktiskt finns ideologiska skillnader som blir tydligare vart efter. För tillfället ser vi hur vänstern och liberalerna ligger i luven på varandra, samt att man inom vänstern strider om vem och vilka som är mest kränkta.

Inte heller politikerna kan tiga stilla och sossarnas kovändning här om sistens är ett tydligt exempel på det. Från att har sagt att det inte finns något tak för hur många utlänningar Sverige kan ta emot, inför man åtgärder för att strypa strömmen av människomassorna som knackar på moder Sveas dörr.

Det andra skälet och det som vi kan ta åt oss äran för, är att oppositionens idoga metapolitiska arbete bär frukt. En liknelse: Innan Pokémon Go fanns så fanns det sätt för ungar att underhålla sig. Ett sätt var att retas med mor eller far alternativt någon av kompisarna. “Luften är fri” brukade man säga, medan man viftade med händerna så nära ansiktet på den man vill reta som möjligt. Inte ens den mest stoiske kunde hålla sig till sist.

Den nationella oppositionen har år ut och år in ifrågasatt och stört etablissemanget till den grad att de inte kan annat än förhålla sig till oss. Vi har funnits på gator och torg; vi har delat ut flygblad och affischerat; vi har haft våra tidningar och bulletiner. Sedan kom internet och vi såg till att utnyttja det maximalt.

Varje lögn har vi avslöjat; varje tillrättalagd “fakta” har vi monterat ned… om och om igen! “Luften är fri!” och det har retat gallfeber på dem, samtidigt som alltfler informationskonsumenter fått alternativ till den media de tidigare varit hänvisade till.

Här är faktiskt några ryggdunkningar på sin plats. Vi har de facto brutit deras monopol på “sanningen”. På riktigt. Ett av våra mest viktiga delmål är avklarat. Så här skrev exempelvis Aftonbladet efter att ha pratat med Expo:

“Extremhögerns kulturkrigare segrar även i Sverige”

Vi har alla rätt att ta en dag ledigt och fira detta. Kyl ner en champagne ock korka upp den i glada vänners lag och fröjdas – vi gjorde det, vi lyckades!

Alla timmar vi tillbringat och pengar vi spenderat. Nu skördar vi det vi sått och vårdat.

Vi gick ut hårt, nu är det bara att öka. Införstådda med hur långt vi kommit kan vi inse hur långt vi kan gå. Om vi vill och om vi satsar allt vi kan. Vi har erövrat mark och tvingat tillbaka lede fi, nu måste vi hålla den, säkra den och sedan gå på igen.

Vi har vinden med oss, dags att hissa storseglen.

Om skribenten

Magnus Söderman

Magnus Söderman

En etnisk svensk man som befinner sig mitt i livet; opinionsbildare, författare och radiopratare på Motgift.

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp