Svenskhatande extremister förstår bara våld

Är det en ny generation av mer våldsbenägna svenskhatare som nu kryper fram från under stenarna. Om ja, så måste vi ställa oss frågan hur dessa stryps i sin linda.

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

Är det en ny generation av mer våldsbenägna svenskhatare som nu kryper fram från under stenarna. Om ja, så måste vi ställa oss frågan hur dessa stryps i sin linda.

Det går i vågor, de svenskhatande extremisternas aktiviteter och det finns bara två sätt som deras upptåg får ett slut. Eller tre kanske. Det första är när de kommit upp i åldern och blivit anställningsbara hos lögnmedia eller någon av alla NGO:s som för fram samma agenda; det andra sättet är om polisen slår till (som de gjort en gång genom operation Eskil). Det tredje sättet är om några sätter hårt mot hårt, som “Kalmargardet” gjorde år 2010 och effektivt tystade “AFA Dackebygd”.

Det första sättet är det vanligaste, det andra utomordentligt ovanligt och det tredje sker litet då och då. Jag vet av egen erfarenhet att det gjordes på 1990-talet samt också under 2000-talets första årtionde. Och så Kalmargardet då. Det har säkert skett vid fler tillfällen utan att det rapporterats om det, vilket är precis som det ska vara.

Men låt oss börja med att konstatera att det är olagligt att “ta lagen i egna händer” på det sättet. Men det som är olagligt behöver inte vara omoraliskt och i detta sammanhang är det absolut inte omoraliskt.

Om någon eller några använder våld eller hot om våld mot dig på grund av att du hyser och för fram en politiskt åsikt, samt att detta ursäktas av etablissemanget samt att rättsvårdande myndigheter inte gör det de ska, så är det i allra högsta grad moraliskt försvarbart att “ta lagen i egna händer” – även om det är olagligt.

Ännu mer så om gärningsmännen inte själva förstår annat än den medicin de själva föreskriver. Ja, det är till och med i enlighet med den gamla bibliska idén om “öga för öga”. Alltså är moralfrågan utagerad.

Det som återstår är taktik. Alltså, är det till vår för- eller nackdel att svara med samma mynt? Detta kan vara aningen knivigare att svara på och egentligen helt hopplöst om man ska generalisera. Ibland är svaret ja, ibland nej. För vissa är svaret ja, för andra nej! Allt beror på vad man vill, hur man vill framställa sig och vilken långsiktig taktik man som organisation, mindre grupp eller individ har.

Låt oss med detta i åtanke titta på den senaste tidens händelser och resonera kring hur detta kan mötas.

Jag vet att det skett en viss ökning av vandaliseringar med tillhörande hot om att “hoppa av” under det senaste året, i Stockholm. Och under helgen som gick överfölls och misshandlades en medlem i Nordisk Ungdom då han var påväg från Medborgarplatsen på söder, där han hjälpt till att dela ut man åt svenska hemlösa.

Hur skall detta mötas av oss?

Först och främst. Indignerade kommentarer på social medier hjälper inte på annat sätt än att göra fler personer medvetna om vad som skett, vilket i sig kan vara en bra idé, även om risken alltid finns att någon blir orolig i onödan. Detta måste var och en ha klart för sig.

Polisanmälningar skall göras, men mest på grund av försäkringsskäl än något annat. Man ska inte hoppas på för mycket i form av utredning, gripanden och lagförande. Tyvärr!

Alltså, och som vanligt, måste vi se till oss själva och varandra.

Här måste var och en (organisationer eller individer) bestämma själva vilken väg de skall gå. Det måste också vara medvetna om konsekvenserna av dem. För konsekvenser finns det, oavsett vilken väg man går.

En sak är säker dock, att ge och ta och leka någon allvarligare version av “röda-vita rosen” finns det ingen anledning att göra. Det måste man ha klart för sig.

De gånger man har lyckats som jag vet om så har det lyckats genom att man hittat det pris motståndaren inte är villig att betala för att fortsätta med upptågen. Det innebär att man blir ytterst privat och närgående. Det är också det enda som fungerar om man menar allvar. Det måste man nämligen mena.

Allvar alltså!

Om skribenten

Magnus Söderman

Magnus Söderman

En etnisk svensk man som befinner sig mitt i livet; opinionsbildare, författare och radiopratare på Motgift.

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp