Agent 007 ser ännu mer rött

Den James Bond som vi sett på vita duken är inte riktigt den James Bond som Ian Flemming skrev om. För att förstå hur vår värld förändrats i grunden på bara några årtionden, är det bra att då och då titta i backspegeln.

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

Den James Bond som vi sett på vita duken är inte riktigt den James Bond som Ian Flemming skrev om. För att förstå hur vår värld förändrats i grunden på bara några årtionden, är det bra att då och då titta i backspegeln.

När man nämner psykopatiska multimiljardärer med storhetsvansinne som har undersåtar i alla viktiga länders maktkorridorer, får makt genom att söndra och härska utan hänsyn till människoliv går tankarna lätt till superskurkarna i James Bond som Ernst Stavro Blofeld, Hugo Drax eller Carl Stromberg. För oss nationella finns ju familjen Rothschild eller George Soros och en uppsjö andra judiska oligarker som känns som hämtade ur en James Bond film.

Karaktären James Bond skapades av brittiske författaren Ian Fleming 1953 då boken Casino Royale först såg dagen ljus. Just Ian Flemings James Bond skiljer sig en hel del jämfört med den kvinnotjusande gentlemannen i teknikutrustade superbilar vi lärt känna på vita duken. I denna artikel tänkte jag titta närmre på Ian Flemings karaktär James Bond men även lite på tidigare filmerna och ge en bild av Bond som den numera politisk korrekta filmserien tappat med åren.

Skurkar i Ian Flemings Bond

Bygger Ian Flemings skurkar på judiska makteliten? Ian Fleming om någon borde ha varit väl bekant med den judiska makten, dels då han var sonson till rike bankmannen Robert Fleming och son till officeren Valentine Fleming men främst eftersom han var kommendörkapten och underrättelseofficer under andra världskriget. Han var med att planera ett flertal allierade operationer, ofta i samråd med CIA:s föregångare OSS, och titulerade sig stabschef. Lägg till att han även var journalist vid Reuter. I sina böcker är han dock väldigt försiktig med att antyda att skurkarna är just judar, oftast är faktiskt Flemings skurkar oftast av blandad härkomst och man kan nästan tro att han antyder att rasblandning är av ondo.

Huvudskurken i Casino Royale är Le Chiffre som jobbar åt Sovjet med en blandad härkomst från Polen eller Preussen och något land kring Medelhavet, han poängterar dock att Le Chiffre har ”stora örsnibbar” vilket enligt Fleming antyder viss judisk härkomst. “Large lobes, indicating some Jewish blood.” står det på engelska i boken. När det gäller den kanske största skurken, Ernst Stavro Blofeld, så är han lite försiktigare då han poängterar att han är döpt, men karaktären beskrivs som en man ”med extremt stora örsnibbar”. Både i filmen och i boken I hennes majestäts hemliga tjänst så har Blofeld opererat bort sina stora örsnibbar för att kunna förfalska ett släktskap med den adliga ätten Bleuchamp som saknar örsnibbar och gör därmed anspråk på titeln Comte Balthazar de Bleuchamp. Det antyds även att skurken Goldfinger är av judiskt påbrå men även här är Fleming försiktig fast även om han inte direkt beskrivs som jude i ursprung är karaktären Goldfinger en levande kliché av alla tänkbara fördomar mot judar, i synnerhet anser judar själva det. I övrigt är just namnet Goldfinger ett tysk/judiskt namn vilket förargat judar. I denna artikel kan man läsa om judarnas ilska över Ian Flemings påstådda antisemitism och stolthet över att så många judar har styrt allt ”åt rätt håll” i filmversionerna. I filmerna finns givetvis ingen antydan alls om att någon av de hittills 24 superskurkarna i den officiella Bondserien skulle vara judiska, man valde nog tyska skådespelaren Gert Fröbe för att spela just Goldfinger och gav han ett engelskt ursprung medvetet för att ta bort alla tvivel. Med judiske manusförfattaren, Richard Maibaum, som för övrigt även satte upp den första anti-nazistiska pjäsen på Broadway, Birthright (1933), bakom nästan alla Bond filmer fram tills Tid för hämnd i slutet av 80-talet så var det lätt att censurera allt man ansåg vara antisemitiskt från Ian Flemings böcker. Utöver Maibaum kan vi lägga till judiske manusförfattaren Tom Mankiewicz som skrev ett flertal Bond-filmer på 70-talet och judiske producenten Herschel ”Harry” Saltzman.

Politiskt inkorrekta Ian Fleming

Det märks rätt tydligt hur lite det krävs för att få antisemitanklagelser. Hade jag inte stött på Jewish Forward-artikeln hade jag inte reflekterat över Flemings superskurkar med visst judiskt påbrå trots att jag läst böckerna ett antal gånger. Det utvalda folkets lättkränkthet är ju total, i synnerhet när man tittar lite på vad Fleming skrev om andra raser. Likt Hergé och hans Tintin måste man ju ha en viss förståelse för hur det såg ut på tiden det skrevs, även folkkära författare som Astrid Lindgren har ju använt sig av ord och uttryck som ogillas av den politiskt korrekta polisen. I Ian Flemings fall var vissa saker känsliga redan då böckerna kom ut, i hans bok Leva och låta dö, utgiven 1954, heter det femte kapitlet “Nigger Heaven” vilket döptes om redan då för den amerikanska marknaden till “Seventh Avenue”, i Storbritannien kvarstod namnet. Den svenska utgåvan fick kapitlet döpt till “Svart himmel”. Kapitlet handlar om en strippklubb som svarta är väldigt förtjusta i. Boken blev även totalförbjuden på Irland.

Det var inte bara titeln på femte kapitlet som var stötande, i Ian Flemings värld kunde inte svarta heller prata normalt och dialogen skrevs fonetiskt, här är en textrad ur boken för att illustrera detta:

“Aw, honey,” pleaded the girl. “Don’ ack mad at me, honey. Ah was fixin’ tuh treat yuh tonight. Tek yuh tuh Smalls Par’dise, mebbe. See dem high-yallers shakin’ ‘n truckin’.”

Undantaget är den svarta huvudskurken i boken, den OSS och av Moskva tränade Mr. Big, som talar väldigt elegant. James Bonds partner, Felix Leiter, är i boken nog mer förtjust i svarta än Bond, när Bond slänger ur sig ordet “nigger” blir han tillrättavisad av Leiter. Just deras dialog kring problem i Harlem på 50-talet är en rätt intressant studie för eftervärlden.

Men det är inte bara svarta som får sig en känga i Ian Flemings böcker, i novellen For Your Eyes Only utgiven 1960 är det kubaner. Ian Fleming tycker kubanska kvinnor ser ut som ”apor i klänningar” och skurkarna har ”skjutit automatvapen med sina små ap-händer”.

I boken Goldfinger ger han sig på koreaner som skurken med samma namn som boken flitigt anlitar som medbrottslingar, Goldfinger förklarar varför han anlitar just koreaner:

“They are the cruelest, most ruthless people in the world… When they want women, street women are brought down from London… The women are not much to look at, but they are white and that is all the Koreans ask – to submit the white race to the grossest indignities.”

James Bond är inte heller så överförtjust i koreaner, han värderar dem till och med lägre än apor:

“Bond intended to stay alive on his own terms. Those terms included putting Odd-Job or any other Korean firmly in place, which in Bond’s estimation was lower than apes in the mammalian hierarchy.”

Den koreanska skurken Odd-Job får även en katt av Goldfinger för att äta till middag vilket gör Odd-job överfötjust:

“Goldfinger took the cat from under his arm and tossed it to the Korean, who caught it eagerly – ‘I am tired of seeing this animal around. You may have it for dinner.’ The Korean’s eyes gleamed.”

I From Russia with Love (eller Agent 007 ser rött) var det turkarnas tur. Jag har här heller ingen svensk översättning av boken men han kallar turkar: ”dark, ugly, neat little officials” och ger mycket fokus på deras ögon:

”bright, angry, cruel eyes that had only lately come down from the mountains. . . They were hard, untrusting, jealous eyes. Bond didn’t take to them.”

I boken slår han sig samman med Darko Kerim vars far är turk och mor engelsk men ska visa sig ha en stor lojalitet för just England. Om turkarna säger Kerim följande:

”That is the only way to treat these damned people. They love to be cursed and kicked. It is all they understand. It is in the blood. All this pretence of democracy is killing them. They want some sultans and wars and rape and fun. Poor brutes, in their striped suits and bowler hats. They are miserable. You’ve only got to look at them. However, to hell with them all. Any news?”

Enligt turkisk lag, paragraf 159, är det förbjudet att håna eller vara nedlåtande mot turkiska vanor och seder vilket bidragit till att ovanstående citat reviderats eller tagits bort av översättaren Yakut Güneri i den turkiska upplagan från 80-talet, man kan undrar om Yakut Güneri jobbar för svensk pissmedia idag och fortsätter jaga brott mot §159?

Fleming gav sig även in på feminism och HBTQ. Liksom i filmen finner vi i boken Diamantfeber det öppet homosexuella paret, tillika lönnmördarna, Mr Wint och Mr Kidd. Följande rader är ganska intressant, även om den i jämförelse med idag måste ha varit ytterst begränsad kan man se att feminism och feminisering av män var något Fleming oroade sig för.

Bond came to the conclusion that Tilly Masterson was one of those girls whose hormones had got mixed-up. He knew the type well and thought they and their male counterparts were a direct consequence of giving votes to women and “sex equality.” As a result of fifty years of emancipation, feminine qualities were dying out or being transferred to the males. Pansies of both sexes were everywhere, not yet completely homosexual, but confused, not knowing what they were. The result was a herd of unhappy sexual misfits – barren and full of frustrations, the women wanting to dominate and the men to be nannied. He was sorry for them, but he had no time for them.

Detta är några exempel på den politiskt inkorrekta Fleming, som gammal James Bond fan har jag inte reflekterat så mycket på något förutom kanske just kapitel fem i Leva och Låta Dö och det är givetvis senaste tio åren som politiskt korrekta dykt upp på James Bond forum och slängt fram rasistkortet. Reaktionen är givetvis blandad och dom flesta ser verken som ett resultat av sin tid. Givetvis uttryckte man sig annorlunda på 50-talet och i synnerhet en engelsman som levde i slutet av koloniala brittiska imperiet på Jamaica där han även skrev Bond böckerna. Sen är det inte bara andra raser som får sig en känga av Ian Fleming, han ger sig även på amerikanska bilar, skandinavisk lax, dåliga viner, äckliga cigaretter (Bond röker tre paket om dagen i böckerna) osv.

Jag skulle dock rekommendera böckerna men dom är inte för alla, i synnerhet inte om man förväntar sig något liknande filmserien som är mycket mer humor och actionfylld eller om man vill läsa något politiskt korrekt. Man lär känna James Bond som människa vilket är en intressant studie och hans öden är stundtals bra mycket mer gripande än på film. Allt är ju inte bra, i synnerhet har en del saker åldrats dåligt sedan 50-talet och handlingen och klimaxen kan vara lite löjeväckande. Något annat, som även tidigare filmerna lider av, är alla ”livsfarliga” djur Bond stöter på, inte ens filmerna vågade sig dock på en duell med en gigantisk bläckfisk t. ex.

Försök dock att få tag på engelska utgåvor om ni hittar, dessa kanske blir samlarobjekt om PK-polisen samlar ihop dom till nästa bokbål. Detsamma gäller Tintin i Kongo fast den kan man nog lätt få tag på i Afrika där den är det Tintinalbum som sålt bäst! Lustigt hur vita PK-polisen tar åsikterna ur mun på folk som inte ens känner sig kränkta. Utan Tintin i Kongo hade väl inte ens västvärlden vetat vad Kongo var för nåt?

Jag tänkte avsluta lite med filmerna som inte heller faller PK-polisen i smaken och det är främst Leva och låta dö här också. Inget av det jag nämnde ovan från boken finns med i filmen, här är det just de facto att huvudskurken och många av hans hantlangare är svarta som är rasistiskt. Att en huvudskurk av 24 är svart är ju ett löjligt argument för rasismen, det borde ju rimligtvis vara tvärtom? Kritiker har ofta dömt ut dom tyska rågblonda, muskulösa hantlangarna som t. ex. Stamper i Tomorrow never dies eller Erich Kriegler i Ur dödlig synvinkel som utslitna klichéer men vad ska dom använda för hantlangare då? Allt annat är ju rasistiskt. Nu ansträngde sig faktiskt filmen Leva och låta dö för att förlåta sitt val av en svart skurk, man tog bort (den då) vita Felix Leiter från fältet där han befann sig i boken och skapade en svart CIA-agent som hjälper Bond. Man såg dessutom till att skapa en av dom mest korkade karaktärerna som någonsin visats på film, den vite redneck-sheriffen J.W. Pepper, som inte finns i boken, för att väga upp det hela. En annan scen som blivit duktigt anklagad för rasism är från föregående filmen Diamantfeber där under ett cirkusnummer en svart kvinna förvandlas till gorilla.

Jag tänker inte ens gå in på alla sexist anklagelser James Bond fått under alla år utan utelämnar ämnet helt. Filmserien är som bekant långt ifrån Ian Flemings frispråkige skapelse och vi får se om näste James Bond ens är vit. Både Moneypenny och Felix Leiter är svarta i filmens Bond dessa dagar men vänstern kräver nog mer. Undrar om Moneypenny och Felix blir vita med en svart Bond? Oavsett skulle jag inte se på filmen, jag skulle säga som Bond sade till Q i Goldfinger: ”You must be joking?”

F. Olsson

Om skribenten

Insändare

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp