Inga tårar över Jo Cox!

Minnesorden över den mördade brittiska parlamentsledamoten Jo Cox handlar mycket om hennes engagemang för de svaga och utsatta, speciellt barn. Hon ville göra världen till en bättre plats. Var det inte Afghanistan så var det Syrien. Hur kan man inte fälla en tår efter mordet på en sådan medkännande och god människa?

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

Minnesorden över den mördade brittiska parlamentsledamoten Jo Cox handlar mycket om hennes engagemang för de svaga och utsatta, speciellt barn. Hon ville göra världen till en bättre plats. Var det inte Afghanistan så var det Syrien. Hur kan man inte fälla en tår efter mordet på en sådan medkännande och god människa?

Jodå, jag kände sympati när jag läste om mordet på Cox. Jag tänkte att det var förskräckligt och när vi talade om mordet i fredagens Motgiftpodd tyckte både jag själv och Jonas De Geer att hon verkade ha varit en sympatisk person.

Sedan kröp eftertankens kranka blekhet över mig när jag läste en artikel på The Occidental Observer. Titeln i sig är talande: “The selective compassion of Jo Cox“. Den symboliska tåren försvann snabbt när jag påmindes om det som den “goda” Jo Cox och hennes lika “goda” gelikar inte brytt sig ett smack om.

Ungefär samtidigt som Jo Cox mördades föll domarna i Leeds Crown Court mot de muslimska män som under två år bedrev sexslavhandel med en socialt utsatt vit 13-årig flicka. Över 100 muslimska män utnyttjade henne under två års tid och över 100 män arresterades, men endast 15 dömdes.

Epicentrum för denna fruktansvärda sexslavhandel, Halifax, ligger bara dryga två mil från Jo Cox valkrets. Men inte med ett ord nämnde hon någonsin detta… eller några andra baksidor med folkutbytet som pågår i landet. Nej, snarare tvärt om. Hon har hyllat det.

Jo Cox solidaritet, altruism och “godhet” var uppenbarligen ytterst selektiv.

Varje dag får vi exempel på hur “våra” politiker (med flera offentliga aktörer) omfamnar denna selektiva “godhet” och helt enkelt inte bryr sig om Sverige och svenskarna (samma gäller i valfritt europeiskt land). Ni vet alla hur tyst det är när svenskar drabbas…

Och just mängden gör att vi snart glömmer bort det igen, det personliga ansvaret vill säga. Men för att citera ett axiom jag är uppväxt med: “vi får aldrig glömma”!

Därför fäller jag inga tårar för Jo Cox. Det hela lämnar mig kall. Men jag är å andra sidan inget monster, så i en rent mänsklig mening hyser jag medkänsla med hennes barn, som fick sin mor ryckt ifrån sig. Men längre än så sträcker det sig inte.

Om skribenten

Magnus Söderman

Magnus Söderman

En etnisk svensk man som befinner sig mitt i livet; opinionsbildare, författare och radiopratare på Motgift.

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp