Den nationella oppositionen går inte samma väg som den moderna borgerligheten

Mycket har hänt inom åsiktskorridoren på senare tid. Somliga debattörer har brutit sig loss från den kvävande vänsterdiskursen och försökt röja ny väg. Den nationella oppositionen har applåderat detta, men vi måste nu rida spärr.

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

Mycket har hänt inom åsiktskorridoren på senare tid. Somliga debattörer har brutit sig loss från den kvävande vänsterdiskursen och försökt röja ny väg. Den nationella oppositionen har applåderat detta, men vi måste nu rida spärr.

Alice Teodorescu tillsammans med GP:s ledarredaktion samt Johan Lundberg, SvD:s Ivar Arpi och nationalekonomen Tino Sanandaji är några av de modiga (ja, jag säger modiga eftersom det utifrån deras perspektiv är modigt) som i offentligheten ifrågasatt den rådande politiskt korrekta konsensus som plågat oss under årtionden.

Man pekar ut problem och lyfter frågor som länge förtigits och man gör det på plattformar som vi inom den nationella oppositionen bara kan drömma om. Flera gånger när jag hört eller läst något från ovanstående har jag tänkt, det där skrev jag (eller någon annan inom oppositionen) för fem år sedan. Nej, jag är inte bitter utan gläder mig åt att självklarheter nu presenteras brett – det är i allt väsentligt bra för oss.

Däremot finns det en baksida till det hela vilken gör att vi måste vara väldigt klara och tydliga att våra vägar som korsats i detta nu, bara korstats. Vi vandrar inte mot samma mål!

Pudelns kärna ligger i lösningen och visionen. För medan vi inom den nationella oppositionen i grunden ser detta som en fråga om etnicitet, intar ovan nämnda debattörer en annan inställning.

Detta var tydligt när Tino Sanandaji var med i Aktuellt här om dagen och debatterade mot statsvetaren Lisa Pelling från vänsterextrema Dagens Arena.

Båda debattörerna härleder problematiken i de svenska “no go”-områdena till socioekonomiska orsaker; fattigdom, utanförskap, kriminalitet och samhälleliga strukturer.

Sammalunda gör Teodorescu och Arpi, vars lösning är mer auktoritet för mer liberalism (moderna borgerlighet). För ingen av ovanstående är lösningen ett vitt homogent Sverige eller Europa!

Och där skiljs våra vägar åt.

Vi är av princip (väl underbygd av historiska och nutida lärdomar och en traditionell syn på tingens ordning) för visionen om att Västerlandet skall vara etniskt homogent. Punkt slut! Vi ser ett värde i vår egna sorts existens.

Även om (vilket är en befängd förhoppning) ett multietniskt Sverige och Europa skulle bli ytterst välmående rent ekonomiskt genom liberala samhällsreformer och “tryggare” genom fler poliser, så spelar det ingen roll för oss.

Vi vill inte ha reformer som gör integrationen bättre; som sätter främlingarna i arbete; som förbjuder slöjor på allmän plats eller skapar polisiära enheter som BOPE i Rio de Janeiro.

Vi vill ha ett etniskt homogent Sverige och Europa. Det är lösningen på på det faktum att den vita rasen utgör färre än 10 procent av jordens totala befolkning.

Ekonomi måste alltid vara underställd vår överlevnad.

Om skribenten

Magnus Söderman

Magnus Söderman

En etnisk svensk man som befinner sig mitt i livet; opinionsbildare, författare och radiopratare på Motgift.

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp