Vem är den “sjuka” när asylboenden brinner?

Är man "sjuk" om man drivs till att tutta eld på ett tomt hus som skall bli asylboende? Ska vi ta avstånd från sådant? På vilka faller ansvaret för den situation vi nu ser, där folk tar lagen i egna händer?

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

Är man “sjuk” om man drivs till att tutta eld på ett tomt hus som skall bli asylboende? Ska vi ta avstånd från sådant? På vilka faller ansvaret för den situation vi nu ser, där folk tar lagen i egna händer?

Ser vi globalt så utgör de vita folken en försvinnande minoritet på vår jord. Vi är färre än tio procent av den totala befolkningen. Denna försvinnande minoritet förvägras också rätten till egna nationer, intresseorganisationer och allt annat som krävs för att den biologiska överlevnaden skall vara försäkrad på sikt. Skatten som staterna tar ut går till att försörja främlingar, samtidigt som familjepolitiken syftar till att vita ska skaffa så få barn som möjligt; och de barn som ändå föds skall uppfostras av staten till självhatande mähän.

Så ser det ut och det är kalla fakta.

De vita folken har aldrig blivit tillfrågade om de vill ha det så. Visst har vi val med jämna mellanrum och det finns ett antal partier att rösta på. Men när man röstar på dem så röstar man på en helhet. För många som oroar sig för vad som sker blir det ändå ett sammantaget alternativ man röstar på.

Sedan är det ju också så att massmedia arbetar dygnet runt för att se till så att den stora massan skall hållas i okunskap om de verkliga konsekvenserna av den förda politiken.

Allt sammantaget står den nationella oppositionen inför en besvärlig situation.

Genom åren har den tysta majoriteten växt sig starkare. Ju fler som själva drabbas av politiken, desto fler inser att det inte fungerar längre och vill på ett eller annat sätt kämpa emot.

Efter ett tag inser den nyvakne det veteranerna länge vetat… Det hela är en grannlaga uppgift. För många känns hindren oöverstigliga medan andra blir alltmer desperata.

De inser att lokalpolitikerna skiter i dem; att lokaltidningen såväl som riksmedia och public service har en agenda som i grunden är svenskfientlig och att makten har flyttat långt ifrån folket… med mera med mera.

Vad göra?

Under senare tid, efter den invasion som Europa och Sverige drabbades av med början under 2015, har somliga tagit saken i egna händer. När man insett att de styrande inte kommer att bry sig det minsta om vad folk tycker så gör man vad man måste för att åtminstone försöka freda sin egen hemkommun.

 Tomma byggnader, tänkta att användas som hem åt så kallade “ensamkommande flyktingbarn” eller “nyanlända” eller vad de nu kallas, har brunnit. I några fall fler än en gång.

Exempelvis i Härnösand där en gammal skola vid två tillfällen stuckits i brand. Första gången tog sig inte elden, men under natten mot den 25 april gick det bättre och huset brann ner till grunden.

Peter Hellström, styrkeledare vid räddningstjänsten i Härnösand, säger följande till regimmedia:

– Det är ju åt helsike det här. Att man springer och tänder på byggnader. Det är ju sjuka människor som gör det här, helt klart.

Han har helt fel, i sammanhanget. Förvisso finns det sjuka människor som ägnar sig åt att tända på byggnader, men det är nog inte en sådan vi har att göra med här. Snarare precis tvärt om.

Det som är åt helsike är att den svenska politikerkåren och dess prostituerade inom regimmedia under årtionden drivit en politik som skadad svenskar en masse. De arga och desperata svenskar som tänder på en tom byggnad för att försöka undkomma vad de ser händer runt om i landet, är inte sjuka. Sjuka är de som driver den politiken; sjuka är de som ljuger om konsekvenserna och som gladeligen offrar svenskar för sina samhällsexperiment.

Ett maktfullkomligt system kommer inte att överge makten oavsett vad folket tycker och tänker. De kommer svartmåla, ljuga om och på alla möjliga sätt och vis underminera oppositionen.

Ett sätt är att sjukdomsförklara: vi är homofober, islamofober och så vidare. Därför är det viktigt att den nationella oppositionen; det nationella motståndet, aldrig ger dem så mycket som ett lillfinger.

Även om vi inte håller med om allt som sägs eller görs av nationellt sinnade så skall vi inte ta avstånd för att försöka blidka fienden. Först och främst går det inte och för det andra är det ovärdigt.

Vi kan kritisera olika strategier och anmärka på diverse vägval som somliga gör. Men i slutänden måste vi visa att vi är en samlad opposition. Och ja, i denna ingår också den som i ren desperation tuttar på ett tomt hus. Även om man inte håller med om tillvägagångssättet måste man förstå och förklara varför det sker. Det är inte vi som drivit honom till det, ansvaret faller helt och håller på makten som vägrar lyssna på vanligt folk.

Om skribenten

Magnus Söderman

Magnus Söderman

En etnisk svensk man som befinner sig mitt i livet; opinionsbildare, författare och radiopratare på Motgift.

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp