Var Kaplan Turkiets man i svenska regeringen?

Stefan Löfven slipper sparka Mehmet Kaplan som avgår (trots att han säger sig ha stöd). Hur kan han ha stöd, med tanke på Turkiets nya utrikespolitiska strategi? Frågorna är fler än svaren.

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

Det var ingen statsman som trädde fram inför pressuppbådet för att berätta om vad som skulle ske med statsrådet Mehmet Kaplan efter att hans kontakter med “högerextremister”, “fascister” och “islamister” kommit i dagen.

Stefan Löfven går från klarhet till klarhet och hans framtoning och agerande får anses synonymt med svagt ledarskap. Det är mummel och upprepningar; oklarheter och undertryckt ilska. Framförallt är det kraftslöhet som han utstrålar.

När pressträffen är över har vi fått veta att Kaplan själv valt att lämna sina uppdrag i regeringen. Alltså fick han inte sparken. Löfven slapp ta det ansvaret. Han slapp hamna i bråk med Miljöpartiet. Men han gick miste om att visa upp sig som statsman. Fast sett till hans arbete hittills verkar det inte stå högt på dagordningen och jag undrar om vi någonsin haft en mer urvattnad statsminister.

Det hela blev absurt. Löfven mumlar något om att Mehmet Kaplan är “humanist”, “antirasist” och “demokrat”. Sedan berättar han att det är Kaplan som vill avgå. Alltså behöver Löfven inte svara på om han har förtroende för sin minister. Genom att Kaplan tar initiativet blir Löfven inte svaret skyldig (tycker han).

Därefter gör huvudpersonen entre. Han vill ha sista ordet, det är uppenbart. Han ber inte om ursäkt utan menar att han väljer att avgå eftersom belysningen av hans umgänge med sina turkiska landsmän gör det omöjligt för honom att sköta sina ministerfrågor.

Däremot är han tydlig med att han har hela regeringens fortsatta stöd samt sina språkrörs såväl som hela Miljöpartiets. Och det betvivlar väl ingen?

Dock kan man fråga sig detta: varför ge upp om man behandlas fel och har alla ansvarigas förtroende? Varför kasta in handduken och inte gå alla ronder? Och åter igen, varför tar inte Löfven et consortes strid för sin minister?

Slutligen har vi Fridolin och Romson som valsar vidare och gör allt – a l l t – för att vara kvar i regeringen (Vattenfall sålde brunkolen förresten). De tar inte fighten för Kaplan utan låter honom hängas, trots att de både före och efter går i god för att han är allt man kan förvänta sig av en god miljöpartist och demokrat.

Oavsett sakfrågan är det skamligt och radarparet Fridolin-Romson förkroppsligar talesättet att med sådana vänner behöver man inga fiender.

Hela spektaklet säger mycket om regeringen och deras oduglighet och hyckleri, såväl som deras syn på lojalitet. Man kan inte annat än att himla med ögonen och fråga sig vad de i hela fridens namn pysslar med. Intressant nog nämndes inte den judiska ilskan heller, även om det kanske var droppen som fick bägaren att rinna över.

En annan sak som framkom om man lyssnade på SVT:s försnack innan pressträffen, var att man konstaterade att Turkiet under senare tid har börjat använda sig av en ny utrikespolitisk taktik. Den går ut på att närma sig och knyta till sig viktiga turkar i Europa, som sedan kan verka för den turkiska statens intressen.

För egen del är detta nog det allvarligaste i det hela och kravet nu borde vara att säkerhetspolisen gör en grundlig utredning kring det hela. Var Kaplan Turkiets man i svenska regeringen?

Om skribenten

Magnus Söderman

Magnus Söderman

En etnisk svensk man som befinner sig mitt i livet; opinionsbildare, författare och radiopratare på Motgift.

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp