Vänstern VS. vänstern – inget nytt under solen

Under en längre tid har den svenska vänstern käbblat internt och centrum i konflikten är identitetsbegreppet som av, primärt ickevita vänsteranhängare, lyfts fram.

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

Under en längre tid har den svenska vänstern käbblat internt och centrum i konflikten är identitetsbegreppet som av, primärt ickevita vänsteranhängare, lyfts fram.

Att det stormar inom vänstern är inget nytt och det är nästan löjeväckande att ta del av de indignerade utspelen från de olika – och många – lägren i skyttegravskriget. De verkar alla nämligen ha missat grundproblematiken, vilken ligger i den inneboende destruktivitet som hela deras ideologi vilar.

Att den generiska bolsjevismen är samhällsomstörtande har inte undgått någon. Den engelske statsmannen Winston Churchill definierade den sålunda:

”Av historiens alla tyrannier är bolsjevismen det mest avskyvärda, mest destruktiva och mest nedbrytande. Det är inte en politisk doktrin, det är en sjukdom. Det är inte en skapelse, det är en smitta.”

Bekymret för dess anhängare är dock att den omstörtning som ideologin omfamnar inte begränsar sig till det rådande samhället. Ideologin är marinerad i konflikttänkandet och ser just konflikten som vägen till målet. Denna konfliktbenägenhet ser därför till att nya konfliktytor hela tiden uppstår. Så har det varit historiskt och så är det än idag.

Senast att ge sig in i “debatten” är S-ministern Aida Hadzialic som bekymrar sig över att vänstern fokuserar på etnicitet, hudfärg och kultur och därmed ignorerar klasskampen. Hon menar att den “unge killen på landsbygden” måste ses som lika viktig som “killen i förorten”.

Detta vänder sig den så kallade “identitetsvänstern” mot. För dem handlar det om “rasifiering”, om kön eller sexuell läggning etc., generell “normkritik” således. Bolsjevismens inneboende konfliktskapande spelas upp inför oss.

Men det är inte underligt att just kultur och ras blir en konfliktyta inom vänstern idag – det beror på den demografiska förändringen och den påverkan som exempelvis Frankfurtsskolan haft på ideologin. Innan Sverige blev mångetniskt fanns det också konflikter: marxister mot trotskister eller dubbelmaoister mot alla och så vidare. Och dessa finns kvar idag till del, men det har lagts till ytterligare på grund av mångkulturen och massinvandringen.

En ideologi som har konflikten som grund och förutsättning kan inte annat än att skapa konflikter och strid.

Där skiljer sig den nationella idén i grunden. Vår paroll har aldrig varit kampen inom folket. Tvärtom har vi argumenterat för ett samhälle där klasskonflikter och dylikt skall lösas genom folkgemenskap och förståelsen för att varje del av folkkollektivet är värdefullt och nödvändigt.

Dock finns det också en förståelse hos oss att kamp och konflikt finns i grunden. Men vi erkänner den naturliga ordningen och konstaterar att denna konflikt i grunden handlar om ras, inget annat. Denna konflikt är den naturliga konflikten medan alla andra är av människor skapade konflikter.

Vi kräver och kämpar för en plats på jorden som är vår; där de vita folken kan leva och utvecklas – en plats som är vår. Därtill ser vi inga problem med att andra folk och raser säkrar sådana platser för sig själva. Det handlar om att leva och låta leva!

Vet mer

Sverige, Europa och Västerlandet har på kort tid förändrats till oigenkännlighet. Frågan är om det har skett naturligt eller om det finns någon bakomliggande kraft som verkat för denna förändring? Om så är fallet, vilken är denna kraft? Vad kan den tänkas ha för rötter, strategier och mål?

Vkampen

Om skribenten

Magnus Söderman

Magnus Söderman

En etnisk svensk man som befinner sig mitt i livet; opinionsbildare, författare och radiopratare på Motgift.

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp