Sverigedemokraterna ger upp inför folkutbytet

Det är tydligt att Sverigedemokraterna har kapitulerat inför såväl mångkultur och massinvandring. Integration verkar vara ledordet. Och det i främlingsinvasionens tidevarv.

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

Det är tydligt att Sverigedemokraterna har kapitulerat inför såväl mångkultur och massinvandring. Integration verkar vara ledordet. Och det i främlingsinvasionens tidevarv.

Jag minns när Sverigedemokraterna var ett uttalat nationellt parti som inte skrädde orden. Förvisso var det ett tämligen oborstat parti som inte företräddes av “politiker” i den sämsta definitionen och som alltid stod i opposition mot makthavarna och deras hantlangare. Men det hade sina fördelar det också.

1994 kunde man läsa detta i partiprogrammet:

“Sverigedemokraterna anser att Sverige i sin homogena befolkningssammansättning har haft en ovärderlig tillgång. Sverigedemokraterna vill stoppa all invandring av människor från etniskt avlägsna kulturer. Stora resurser måste avsättas för att skapa förutsättningar för att de som kommit till vårt land efter 1970 ska kunna återvända till sina respektive länder inom en snar framtid. Någon hänsyn till utgivna medborgarskap kommer inte att tas utan förslag till en grundlagsförändring och en ny medborgarskapslag kommer läggas.”

Repatriering således, återflyttning för att få tillbaka ett svenskt Sverige. Men det var då och dagens parti har inte mycket med dåtiden att göra. På vissa områden är detta positivt, men ser vi till innehållet och den faktiska politiken så var det utan tvekan bättre förr.

Ett parti som aspirerar på att stå upp för Sverige och svenskarna kan inte relativisera fundamentet som de facto är etniciteten. Detta gör Sverigedemokraterna med sin “öppna svenskhet” och krav på assimilering. Speciellt kan man inte göra det när vi har över en miljon etniska främlingar i landet och flera som kommer hela tiden, vilket bland annat fått effekten att arabiskan är tredje största språk i landet och med stormsteg närmar sig andraplatsen.

Assimilering under de premisserna är folkutbyte i praktiken. Detta stod SD förr upp mot, på den tiden de var en verklig opposition. Och nej, bör väl tilläggas, det är inte på grund av liberaliseringen av SD som partiet gått framåt. Framgångarna handlar snarare om att situationen har blivit så akut och uppenbar samt att SD framstår som den enda oppositionen för många.

Men vad är det för parti egentligen? Nationalistiskt ville man inte kalla sig och krav på repatriering är struket, förbud mot utomeuropeisk adoption finns inte kvar och “öppen svenskhet” är det nya rätta.

Det senaste tillskottet för att vara behjälplig med folkutbytet kom igår när partiet lanserade sin “skola för nyanlända”. Tanken är att satsa extra mycket på att ge “nyanlända” (ett ord som upprepades på presskonferensen) bättre möjligheter. Till vad? Det sades inte rakt ut, men integrering är ordet vi letar efter.

Den politik man därmed presenterar går alltså i akt och mening ut på att driva på folkutbytet i Sverige. Det är nämligen konsekvensen av politiken i praktiken.

Detta är inte acceptabelt av ett parti som säger sig värna Sverige (och därmed svenskarna?). Detta är inte ett utspel av ett parti i opposition mot vansinnespolitiken!

Ett nationell alternativ måste ha som princip att se på främlingarna i Sverige som ett kollektiv som förr eller senare skall återvände till sina hemländer. Gör man inte det så kapitulerar man inför det som nu sker och normaliserar den politik som man säger sig stå emot. Hur tänker man:

“Först var vi emot massinvandringen men nu när den ändå genomförs ser vi till att det går så smidigt som möjligt!”

Det verkar inte bättre. Och det är riktigt illa!

Om skribenten

Magnus Söderman

Magnus Söderman

En etnisk svensk man som befinner sig mitt i livet; opinionsbildare, författare och radiopratare på Motgift.

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp