“Tysthetsnormen” besegrad – bibliotekarie misshandlades!

När larm kom om stök på många bibliotek och hur personal hotades var det somliga som tyckte att felet låg hos "tysthetsnormen" och kraven på "ungdomarna". Det som hände i Huskvarna får väl ses som en seger för dem.

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

När larm kom om stök på många bibliotek och hur personal hotades var det somliga som tyckte att felet låg hos “tysthetsnormen” och kraven på “ungdomarna”. Det som hände i Huskvarna får väl ses som en seger för dem.

Minns ni debatten om arbetsmiljön på biblioteken som rasade för några månader sedan? Att det ens kunde bli en debatt säger mycket, eftersom det handlade om att anställda på bibliotek råkade ut för hot när de försökte få somliga att respektera det lugn som ska råda på bibliotek. Detta borde väl vara självklart? Så hur kan ens en debatt komma igång.

Det är inte så konstigt eftersom man går som katten kring het gröt redan från början. Man skriver att problemen finns i “socialt utsatta” områden och att det är “unga män” som ligger bakom etc. Allt är omskrivningar för utomeuropeiska “invandrare” i första, andra eller till och med tredje generation. När Paulina Neuding skrev om problemen på biblioteken gjorde hon det utan att nämna det uppenbara. Men alla visste vilka som ligger bakom stöket varför det slog an på nästan en pavlovskt sätt hos många godhetsapostlar. Det som skedde var inte unikt; allt som på något sätt kan härledas till problem med “mångkulturen” finns det somliga som instinktivt reagerar mot.

Exempelvis ansåg Katti Hoflin, statsbibliotekarie i Stockholm, att man inte kan förutsätta att “nya besökare” ska kunna alla koder som gäller. Hon tyckte också att biblioteken fyllde vidare sociala funktioner än lärande och läsande; biblioteken var en plats att “mötas” och “kyssas” på, en plats där besökaren ska kunna “prata, plugga och skratta högt”. Också Niclas Lindberg, generalsekreterare för Svensk biblioteksförening, klev in och ifrågasatte själva “tysthetsnormen”.

Det blev aldrig någon stark front mot stöket på biblioteken i (primärt) “socialt utsatta” områden. Eftersom alla instinktivt förstod att de “unga männen” inte är unga svenska killar inträdde den vanliga reflexen att ursäkta och förstå, inte stämma i bäcken. Det är ju kränkande kanske, eller att ge efter för “rasism”. Sammalunda har vi sett många gånger och nu senast efter massövergreppen mot kvinnor i Köln (och liknande, om än i mindre skala i Sverige). Det är uppenbart att det är “flyktingar” och “invandrare” som ligger bakom det hela. Men det kan man inte säga så man pekar ut “män” istället.

Undfallenheten som om och om igen visas leder till att fridstörarna stärks. De jävlas och lever rövare och ansvariga menar att vi andra måste acceptera det, att “tysthetsnormen” är problemet. Resultaten kommer som ett brev på posten – det fortsätter och eskalerar.

Det måste då ses som en seger för Katti Hoflin och Nicklas Lindberg när en “tonårspojke” i Huskvarna här om dagen slog ner en bibliotekarie som tvingades föras till sjukhus. Det var ett slag mot “tysthetsnormen”, kan man säga. Det gamla talesättet är fortsatt aktuellt. Som man sår får man skörda!

Om skribenten

Magnus Söderman

Magnus Söderman

En etnisk svensk man som befinner sig mitt i livet; opinionsbildare, författare och radiopratare på Motgift.

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp