Högt spel i Oregon

Magnus Söderman analyserar här de senaste dagarnas händelser i Oregon, USA. Vad har hänt? Varför? Vad kan vi förvänta oss?

Stötta Motgift

 kr. 

Välj din donation

Select Payment Method
Personal Info

Credit Card Info
This is a secure SSL encrypted payment.

Donation Total: 10,00 kr. 

Männen som tagit över myndighetsbyggnaden i Malheur National Wildlife Refuge i östra Oregon spelar ett mycket högt spel när de utmanar den federala regimen. Det kan sluta precis hur som helst.

Hittills är det osäkert vilka brott enligt lokal, delstatlig eller federal lag männen har begått. De har uttryckt att de tagit besittning över byggnaden och marken samt har de uppmanat patrioter från hela landet att sluta upp med dem. Hur man tagit sig in i byggnaden är ännu inte klarlagt, men talesmannen Ammon Bundy säger att man inte gjort något åverkan.

Oregon är vidare en så kallad “open carry state” vilket innebär att man får bära vapen synligt. Inte heller där har gruppen gjort sig skyldiga till något brott, så tillvida att inte lokala föreskrifter säger annat. Slutligen har vare sig federal, delstatlig eller lokal polis närmat sig gruppen för att avvisa dem, varför gruppen inte brutit mot polisens order.

Kort och gott finns all möjlighet för männen att lämna platsen och åka därifrån utan att riskera annat än åtal för inbrott.

Ovanstående har vare sig svensk eller amerikansk media brytt sig om att redovisa. Inte heller har de liberala twittrarna som ropat om drönarattacker och en fullskalig militärinvasion tänkt så långt, de är uppfyllda av en blodlust som bara de kan ha. Ojar sig över att männen inte kallas terrorister gör det också.

Svensk media har endast rapporterat knapphändigt om det som sker och i den mån svensk alternativmedia tagit upp det så fokuserar man på vapnen och, verkar det som, hoppet om en eldstrid. Denna bristfälliga analys visar att man inte förstår vikten – eller vidden – av männens handlingar, valet av plats eller de efterverkningar som kan komma beroende på hur den federala myndigheten reagerar.

Den amerikanska milisrörelsen verkar å sin sida vara splittrad inför männens agerande. Den stora milisorganisationen Oath Keepers har tagit avstånd från Ammon Bundy och männen i naturreservatet. För att slippa deltaga själva hävdar de (och andra miliser) att tiden inte är inne just nu. För oss som minns lät det likadant från de stora miliserna efter såväl Waco som Ruby Ridge – inte heller då var tiden inne.

Det finns dock många andra som ger sitt stöd till Bundy och hans män. Mångas ögon riktas nu mot den ödsligt belägna platsen i östra Oregon.

Med stor sannolikhet är lokala och federala myndigheter oense om hur situationen skall lösas. Dock verkar den lokala sheriffen vara av åsikten att gruppens* mål är att “störta” den lokala såväl som federala myndigheten. Hur de ska göra det från platsen de befinner sig framgår däremot inte. Men hur skall det lösas?

Lokala myndigheter som känner såväl sina medborgare som folk på plats vill antagligen vänta och söka dialog, medan federala myndigheter (som redan mött familjen Bundy och tvingats till reträtt) generellt inte skyr konfrontation. Allt sedan familjen Bundy för två år sedan, tillsammans med lokala miliser, fick FBI och deras antiterroriststyrka, Hostage Rescue Team, att dra sig tillbaka, finns en revanschlust, vilket är typiskt för just FBI. Se mer om vad som hände nedan:

Dock är FBI, efter de katastrofala insatserna mot kyrkan i Waco och familjen Weaver i minnet, försiktiga eftersom de vet vilken formidabel fiende vita arga och beväpnade medborgare kan vara. De spänningar som fanns i landet under 1980 och 1990 har inte försvunnit, däremot har många i miliserna och de identitetskristna församlingarna hållit en mycket lägre profil från mitten av 2000-talet och framåt. Under senare år har kampanjer för delstatliga rättigheter och misstron mot den federala regimen åter igen tagit fart i takt med federal repressiv lagstiftning (som Patriot Act exempelvis) samt försök att inskränka rätten att äga och bära vapen.

Männen på plats har agerat på ett sätt som tydligt visar att de inte är ute efter konfrontation. Deras argument bygger på de rättigheter de anser sig ha enligt konstitutionen och är korrekta. Dock brukar de federala anse sig ha tolkningsföreträde och agera därefter. Uppbådet vill inte ha en eldstrid med polisen men säger sig vara redo att försvara sig om myndigheten bryter mot grundlagen. Eftersom de anser, på goda grunder, att den federala regimen inte är legitim, anser de sig ha full rätt att försvara sig mot dem. Detta kan vara svårt för européer i allmänhet och svenskar i synnerhet att förstå… precis som för amerikanska liberaler!

Bundy och hans uppbåd har helt enkelt satt regimen på pottkanten genom att vara beredde att offra sin egen frihet (och kanske sina liv) för grundläggande principer, principer som alltmer inskränks i the land of the free. 

Det som hände i Nevada, när man stod upp mot den federala regimen, och det som nu sker i Oregon är själva orsaken till att frihetsälskande människor kräver rätten att äga och bära vapen. Man blickar tillbaka till Lexington och Concord och inser att om männen där varit obeväpnade, så hade kolonierna aldrig kunnat bryta sig loss från det Brittiska imperiet. Det enda som håller staten borta från naturreservatet är de vapen som uppbådet har.

Därför är det också viktigt för den federala myndigheten att sätta stopp för Bundy och hans män. De vill inte framstå som svaga och obeslutsamma i en situation när förtroendet för dem redan är svagt. Det skulle kunna få andra att ta liknande initiativ.

Om Bundy och hans män beslutar sig för att stanna kvar så måste polisen till sist ingripa, man kan inte låta dem vara kvar på platsen, det skulle nämligen betyda att de lyckats och myndigheterna förlorat.

Det återstår att se om regimen kommer att välja förhandling eller våld, jag ser inte att federal kapitulation är ett alternativ. Om uppbådet spelar sina kort rätt kommer de dock, frånsett de pris de som individer får betala, att gå segrande ur det hela.

FOTNOT
* Det inte är helt rätt att benämna männen i Oregon för en milis (vilket också Motgift har gjort). Själva kallar de sig inte för det. Snarare kan de benämnas som ett “uppbåd” inom ramen för “posse comitatus” (samhällets makt). En milis är en paramilitär enhet medan ett “uppbåd” snarare är en civil sammanslutning. Att kalla gruppen för en “milis” är att överdramatisera det som sker, vilket också är orsaken till att systemmedia använder begreppet. Problemen är dock att termerna, för en svensk publik, är förvirrande eftersom dylikt inte finns på samma sätt i Sverige samt att ordens definitioner delvis skiljer sig åt här.

Om skribenten

Magnus Söderman

Magnus Söderman

En etnisk svensk man som befinner sig mitt i livet; opinionsbildare, författare och radiopratare på Motgift.

Logga in

Du är inte inloggad








» Glömt lösenordet?

Varukorg

Senaste filmklipp